7
Sammanfattning
Inspektionen för socialförsäkringen har granskat de ekonomiska vill-
koren som gäller för företagen på den privata assistansmarknaden.
Huvudsyftet med granskningen är att belysa i vilken grad den scha-
blon per timme i assistansersättning som Försäkringskassan betalar ut
för personlig assistans är ändamålsenligt utformad. För att undersöka
ändamålsenligheten har också jämförts med de villkor som gäller för
kommuner som assistansanordnare.
Assistansreformen
År 1994 trädde lagen om assistansersättningen (LASS) i kraft, vilket
brukar kallas assistansreformen och är en del av LSS-reformen (prop.
1992/93:159). LASS har upphävts. Motsvarande bestämmelser har,
genom en lagändring som trädde ikraft den 1 januari 2011, förts in i
51 kap. socialförsäkringsbalken (SFB).
Förmånen riktar sig till personer som har omfattande stödbehov på
grund av en funktionsnedsättning (brukare). Dessa personer kan
beviljas assistansersättning i form av en schablon per timme av
Försäkringskassan för att köpa personlig assistans av en assistans-
anordnare på assistansmarknaden. Det handlar nästan uteslutande om
företag som bedrivs i vinstsyfte, brukarkooperativ och kommuner. Så
kallade egna arbetsgivare förekommer marginellt. Det är brukare som
i egenskap av fysisk person (enskild firma) själva anställer sina per-
sonliga assistenter.
Genom assistansreformen betonar lagstiftaren brukarens självbestäm-
mande. Avsikten var att avprofessionalisera bedömningen av hur, var
och när stödet till personer med funktionsnedsättning ska utföras.
Brukaren ska ha det avgörandet. Statens uppgift utförd av Försäk-
ringskassan, är begränsad till att besluta om storleken av behovet av
personlig assistans, vilket konkretiseras i beslut om ett visst antal
timmar per vecka. För varje beviljad assistanstimme betalar
