42
året före, men som ändå har tillräckliga inkomster för att ingå i risk-
gruppen för att få inkomstrelaterad ersättning, har en dubbelt så hög risk
att beviljas inkomstrelaterad aktivitetsersättning som förvärvsarbetande
(oavsett bransch).
Det finns också vissa regionala skillnader i sannolikheten att beviljas
aktivitetsersättning. I analysen används SCB:s H-regionsindelning som
grupperar kommuner efter lokalt och regionalt befolkningsunderlag
längs skalan storstad–glesbygd.
De som får aktivitetsersättning är alltså en grupp som
redan från början har svag anknytning till arbetsmarknaden, något som
förstärks ju längre individen är kvar med aktivitetsersättning.
Individer boende i tätbygd, mellan-
bygd och större städer hade 2008 högre risk att starta en period med
enbart garantiersättning än individer bosatta i storstadsområden som
Stockholm/Södertälje och Malmö/Lund/Trelleborg
För sannolikheten
att beviljas inkomstrelaterad ersättning finns inga signifikanta skillnader
när hänsyn tagits till bakomliggande faktorer. Trenden är dock att de
regionala skillnaderna på senare år successivt har minskat. Detta gäller
framför allt för sannolikheten att beviljas enbart garantiersättning, vilket
framgår av figur 12, där den relativa sannolikheten att beviljas enbart
garantiersättning mellan 2001 och 2009 redovisas för olika typer av
regioner.
Figur 12.
Relativ sannolikhet att beviljas enbart garantiersättning
2001-2009 fördelat på H-region i jämförelse med individer
boende i Stockholm
Källa
: Försäkringskassan MiDAS oktober 2010.
Anm.: I figuren redovisas Göteborg och Malmö/Lund/Trelleborg tillsammans med större städer.
För egna estimat för dessa regioner, se bilaga 3.
0,8
1
1,2
1,4
1,6
1,8
2
2,2
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Stockholm A
Större städer
Mellanbygd & tätbygd Glesbygden
