51
relativt minskade sannolikheten. De sistnämnda faktorerna kan alltså
betraktas som riskfaktorer för att motta ersättningen under en lång tid.
Resultaten reserveras för att modellen inte till fullo fångar allt som
påverkar ersättningsperiodens längd.
Resultaten i tabell 4 avser analyser för ärenden påbörjade 1995, 2001 och
2004. För att göra analysen jämförbar mellan åren är uppföljningsperio-
den cirka 5 år för samtliga startår. Tabellen visar att de faktorer som för-
kortar respektive förlänger tiden med aktivitetsersättning i de flesta fall är
desamma mellan åren, även om styrkan i sambandet kan variera något.
Exempelvis har kvinnor, allt annat lika, lägre sannolikhet att avsluta sina
ersättningsperioder vid olika tidpunkter än män. Detsamma gäller utrikes
födda jämfört med födda i Sverige och låg- jämfört med högutbildade.
För andra faktorer har relationen inte varit lika stabil. Exempelvis har den
yngsta åldersgruppen, som förut hade de i genomsnitt längsta ersättnings-
perioderna, numera de klart kortaste. Detta hänger som tidigare nämnts
samman med införandet av ersättning för förlängd skolgång 2003.
Noterbart är också att unga som får inkomstrelaterad aktivitetsersättning,
vid kontroll för bakomliggande faktorer, avslutar sina perioder snabbare
än de som får garantiersättning 2001 och 2004. Resultatet går till synes
emot resultaten i figur 14, som visade att de med ersättning för förlängd
skolgång lämnade ersättningen snabbare än de med ersättning för nedsatt
arbetsförmåga. Ersättningsform samvarierar emellertid i stor utsträckning
med ålder. Om ålder inte inkluderas i analysen, finns ingen signifikant
skillnad med avseende på ersättningsform i tabell 4. Dessutom är gruppen
med ersättning för förlängd skolgång och gruppen med garantiersättning
inte ömsesidigt uteslutande. Det finns individer som har garantiersättning
på grund av nedsatt arbetsförmåga.
