

5
Generaldirektörens förordDen parlamentariska socialförsäkringsutredningen har i sitt slut-
betänkande tagit ställning för att den svenska socialförsäkringen
även framgent ska baseras på inkomstbortfallsprincipen, det vill
säga att arbetsbaserade förmåner i stort sett ska vara proportionella
mot inkomsten. ISF har i en tidigare rapport (2014:4) visat att denna
princip under de senaste dryga två decennierna har urholkats. Medan
reallönerna har stigit med omkring 50 procent, har förmånerna legat
i stort sett realt stilla, vilket innebär att systemet befinner sig i ett läge
mellan inkomstbortfall och grundtrygghet.
Parterna på arbetsmarknaden har svarat på denna utveckling med att
förhandla fram avtalsförsäkringar som kompletterar den offentliga.
I föreliggande rapport beskrivs i detalj hur dessa kompletteringar ser
ut för sjukförsäkringen. Kort uttryckt kan sägas att de löntagargrupper
som omfattas av kompletteringarna och som ligger under inkomst-
taket på 7,5 basbelopp får ungefär 90 procent av inkomsten genom
den kombinerade försäkringen, medan ersättningsnivån för grupper
med högre inkomster är lägre och också varierar mer mellan kollek-
tiven.
En fortsatt utveckling i denna riktning leder till ökade skillnader i
försäkringsskydd mellan grupper i samhället och till att vissa grupper
står utan kompletterande skydd, eftersom inte alla privata arbetsgiva-
re tecknar kollektivavtal. Utjämningen mellan riskgrupper minskar
också, och den politiska auktoriteten över försäkringens incitaments-
strukturer försvagas. Existensen av två parallella system ökar de ad-
ministrativa kostnaderna, samtidigt som det blir svårare för individen