Rapport 2015-6

27 / 88

27
De tre ovan nämnda lagren av försäkringsskydd finns också i Sverige.
Kännetecknande för det svenska systemet är ett omfattande offentligt
system med hög täckningsgrad och ersättningsnivå och ett nästan
heltäckande system av kompletterande kollektivavtalade försäkringar
(SOU 1996:113). Utöver detta är det möjligt att teckna privata sjuk-
försäkringar.
Den offentliga sjukförsäkringen är allmän och obligatorisk, finansi-
eras av arbetsgivaravgifter och administreras av Försäkringskassan.14
Man kan säga att den offentliga sjukförsäkringen består av två delar.
Den ena delen är ett skydd mot tillfällig arbetsoförmåga i form av
sjukpenning.15 Den andra är ett skydd mot stadigvarande arbetsoför-
måga i form av sjuk- och aktivitetsersättning (jfr. även SOU2006:86).
Första dagen i en sjukperiod utgörs av en karensdag då ingen ersätt-
ning utgår. Under dag 2–14 i sjukperioden betalar arbetsgivaren ut
lagstadgad sjuklön som uppgår till 80 procent av lönen.16 Dag
15–365 betalar Försäkringskassan sjukpenning från den offentliga
sjukförsäkringen, med 80 procent av den sjukpenninggrundande
14 Trots att försäkringen är allmän och obligatorisk är täckningsgraden inte 100 procent, efter-
som en individ måste ha förvärvsinkomster som uppgår (2015) till cirka 10 700 kronor per år
(24 procent av prisbasbeloppet) för att vara berättigad till en SGI, som ligger till grund för
sjukpenning.14 Uppskattningsvis är det mellan 10 – 15 procent av de försäkrade saknar en
SGI ett givet år (Försäkringskassan 2013). Inom sjukersättning finns dock ett grundskydd för
individer med låg- eller ingen tidigare inkomst.
15 27-28 kap. socialförsäkringsbalken.
16 6 § lag (1991:1047) om sjuklön, i det följande sjuklönelagen.