Table of Contents Table of Contents
Previous Page  23 / 88 Next Page
Basic version Information
Show Menu
Previous Page 23 / 88 Next Page
Page Background

23

faktorer, dels av den nominella ersättningsnivån (i procent av inkoms-

ten) dels av nivån på taket i försäkringen. Därutöver kan generosite-

ten variera i fråga om antalet karensdagar och gränserna för maximal

tid för ersättning (se exempelvis Ferrarini et al. 2012).

Om det offentliga systemet är generöst kan man förvänta sig en min-

dre efterfrågan på kollektivavtalade och helt privata lösningar och

tvärtom. Men vilka är då de största skillnaderna mellan en offentlig

och en privat försäkring?

2.2 Riskspridning och omfördelning

Utmärkande för en offentlig sjukförsäkring är att alla betalar samma

relativa pris (en viss procent av inkomsten) för förmånen, oavsett den

egna risken för sjukdom. Det innebär att personer med högre risk att

drabbas av sjukdom betalar mindre i premier än vad de förväntas få

ut i ersättningar. För individer med låg risk gäller det motsatta. På så

sätt uppkommer det en omfördelning från individer med låg risk till

individer med hög risk. Det innebär sammantaget att det uppstår en

omfördelning från höginkomsttagare till låginkomsttagare på aggre-

gerad nivå. Omfördelningen beror på att risken för sjukskrivning inte

är jämnt fördelad i befolkningen utan varierar med exempelvis ålder,

kön och socioekonomisk grupptillhörighet, där kvinnor löper högre

risk än män, äldre högre risk än yngre och låginkomsttagare högre

risk än höginkomsttagare. En sådan solidarisk finansiering och risk-

spridning är möjlig inom offentliga försäkringar eftersom de är

obligatoriska (Edgerton et al. 2000; SOU 2006:86; Söderström och

Rikner 2003).

Privata sjukförsäkringar delar i stället in de försäkrade i olika risk-

grupper utifrån deras individuella risker för sjukdom. Om en privat

försäkringsgivare skulle använda sig av enhetliga premier, skulle den

bli utkonkurrerad av andra försäkringsgivare som anpassar priset till

risken. Privata försäkringar använder sig alltså av en riskdifferenti-

ering och det finns med andra ord ett samband mellan den premie

som individen betalar, dennes individuella risk för sjukdom och den

ersättning som betalas ut under perioder av sjukfrånvaro. Eftersom

låga risker belönas med låga premier kan en riskdifferentiering leda