22 / 88
22
För enskilda individer är det vid en första anblick den ekonomiska
säkerheten i sig som är det centrala och inte nödvändigtvis varifrån
pengarna kommer. Utformningen av försäkringsskyddet har dock
konsekvenser bland annat för individens eget inkomstskydd, för
skillnader i inkomstskydd mellan grupper i samhället och för om-
fördelningen i systemet (Greve 2007; Kangas 2010; SOU1996:113).
Staten erbjuder normalt sett någon form av offentlig sjukförsäkring.
Denna kan dock vara utformad på olika sätt gällande berättigande
(vilka som omfattas av försäkringen), ersättningsprincip (grundtrygg-
het eller standardtrygghet), finansieringsprincip (skatter eller försäk-
ringsavgifter) och organisationsform (statlig administration eller
fristående kassor).
11
En offentlig sjukförsäkring kan vara allmän, det vill säga omfatta
alla på basis av medborgarskap, vara baserad på tidigare inbetalade
försäkringsavgifter eller en kombination av detta, eller vara behovs-
prövad.
När det gällande ersättningsprinciperna vid sjukdom brukar man tala
om grundtrygghet och standardtrygghet. Grundtrygghetsprincipen
innebär att ersättningarna är enhetliga, det vill säga att alla (som är
berättigade till försäkringen) får samma fasta belopp, oavsett tidigare
inkomst. Ersättningen säkerställer en grundläggande levnadsstandard,
och om individen önskar en högre ersättningsnivå är det upp till
henne eller honom att säkerställa att kompletterande försäkring finns
genom avtalsförsäkringar, andra privata försäkringar eller privat
sparande. Det finns naturligtvis skillnader även inom de system som
bygger på grundtrygghet. Det kan gälla den enhetliga ersättningens
storlek, antalet karensdagar och gränser för maximal tid med ersätt-
ning.
Inom system för standardtrygghet tillämpas inkomstbortfallsprinci-
pen. Den principen innebär att ersättningen är inkomstrelaterad och
betalas ut med en viss procent av inkomstbortfallet. Den nominella
ersättningsnivån i inkomstrelaterade försäkringar gäller dock normalt
endast upp till en viss inkomstnivå, det vill säga upp till ett tak. För
inkomster över detta tak lämnas ingen ersättning. Ersättningsnivåerna
i ett system baserat på inkomstbortfallsprincipen bestäms alltså av två
11
Denna uppräkning är dock inte uttömmande utan andra variationer förekommer.