16 / 88
16
”Det är en grundläggande princip att våra allmänna försäkringar ska ge en
tillräcklig standardtrygghet för de flesta försäkrade så att det inte är nöd-
vändigt med ett kompletterande försäkringsskydd. Kommittén anser inte
att det är önskvärt att långsamt urholkade socialförsäkringar successivt ska
fyllas ut av kompletterande försäkringar. Huvudskälet är att detta leder till
orättvisor. Det blir svårare och dyrare för grupper med hög risk att ordna
sådana försäkringar, men lätt och billigt för grupper med låg risk. Statens
subventioner till kompletterande försäkringar gynnar då grupper med låg
risk på bekostnad av grupper med hög risk. Förutom att öka orättvisorna
skulle en sådan utveckling troligen efter hand minska förtroendet och
betalningsviljan till de allmänna försäkringarna” (SOU2015:21 sid. 262-
63).
Men är detta ett möjligt framtidsscenario som utredningen diskuterar
eller är det redan en begynnande realitet? Med andra ord, hur ser
det totala försäkringsskyddet vid sjukdom ut i dag? Erbjuder den
offentliga försäkringen en standardtrygghet som kompletteras av
kollektivavtalade försäkringar eller hur ser samspelet mellan dessa
försäkringar egentligen ut?
Några korta och enkla svar på de frågorna finns inte och faktum är
att kunskapen på området inte är helt tillfredsställande. Det beror på
att tidigare studier generellt sett har fokuserat på det offentliga för-
säkringsskyddet vid sjukdom, även om det finns vissa undantag (se
exempelvis Sjögren Lindquist och Wadensjö 2007, 2011). Att fokus
generellt sett ligger på den offentliga sjukförsäkringen är dock varken
oväntat eller svårförklarligt. Bristen på data över de kollektivavtalade
försäkringarna är säkert en viktig faktor (Järvi och Kuivalainen 2013;
Ståhlberg 2003) liksom det faktum att det finns många olika privata
försäkringar (kollektivavtalade och helt privata) som kraftigt varierar
i sin utformning. Denna variation medför att sammanställningar över
regelverk och avtal, särskilt tidigare gällande avtal, är komplicerade
och tidskrävande.
I dagsläget kan det dock konstateras att syftet med den offentliga
sjukförsäkringen är att ge en tryggad försörjning under perioder av
arbetsoförmåga till följd av sjukdom. En grundläggande princip i
den svenska sjukförsäkringen är att ersättningsnivån ska vara direkt
proportionell mot inkomstbortfallet, det vill säga att inkomstbort-
fallsprincipen ska råda. Den nuvarande nominella ersättningsnivån
i sjukförsäkringen uppgår till cirka 80 procent av inkomstbortfallet.
5
5
28 kap. 7 § socialförsäkringsbalken (2010:110).