Rapport 2015-6

Det finns en efterfrågan på skydd mot olika typer av inkomstbortfall.

Eftersom alla människor löper risk att drabbas av sjukdom och efter-

som de ekonomiska konsekvenserna av sjukdom kan bli stora, finns

det ett behov av att kunna försäkra sig mot denna risk. Det specifika

syftet med en sjukförsäkring är just att erbjuda skydd gentemot för-

lorad inkomst vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom (se till exem-

pel SOU 2006:86). Ett sådant försäkringsskydd kan organiseras på

olika sätt.

Det svenska försäkringsskyddet vid sjukdom karakteriseras av ett om-

fattande offentligt system med hög täckningsgrad och ersättningsnivå

och ett nästan heltäckande

system av kompletterande kollektivavtala-

de försäkringar (SOU1996:113). Det är alltså staten och arbetsmark-

nadens parter som tillsammans ansvarar för inkomsttryggheten vid

sjukdom. Så ser det också ut i andra jämförbara länder, och utifrån

såväl tradition som social och ekonomisk logik kommer det troligtvis

att se ut så även i framtiden. Vad som däremot kan skifta över tid

är ansvarsfördelningen mellan staten och parterna (SOU 2006:86),

vilket i det svenska fallet skulle innebära att kollektivavtalade försäk-

ringar skulle kunna tillåtas att öka i betydelse.

Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har dock i sitt slut-

betänkande tagit ställning för att huvudansvaret för inkomsttrygg-

heten vid sjukdom även i fortsättningen ska ligga på det offentliga

systemet och att de kompletterande försäkringarna ska vara just

kompletterande.

Heltäckande syftar här till att täckningsgraden uppgår till cirka 90 procent. Detta beskrivs i

mer detalj i avsnitt 3.2.