15 / 82
Sammanfattning
15
Handläggarna skulle lita på läkarna
De negativa effekterna av att läkarna använde förenklade intyg
i sjukfall de inte var avsedda för hade åtminstone delvis kunnat
förhindras om handläggarna på Försäkringskassan ifrågasatt sådana
intyg genom att begära kompletteringar. Men båda de handläggar-
grupper som ISF intervjuat uppfattade tydliga styrsignaler om att
de skulle ”lita på läkarna”, och undvika att begära kompletteringar.
Handläggarna beskriver också att det var svårt att förhålla sig till de
förenklade intygen eftersom de innehöll så lite information. Eftersom
viss information helt enkelt inte fanns var det omöjligt för handläg-
garen att veta om läkarna gjort de utredningsåtgärder de borde eller
inte. Även detta bidrog till att handläggarna hade svårt att begära
kompletteringar eftersom det inte fanns några konkreta brister i
intygen att hänvisa till. Detta ledde sannolikt till att fall som annars
slutat med ett avslag på begäran om sjukpenning släpptes igenom.
Ett samverkande system av brister
De olika brister som beskrivits samverkade på ett sätt som riskerade
att bidra till ökade sjuktal. Läkarna skrev förenklade intyg i fall de
inte var avsedda för. Handläggarna uppfattade sig styrda att inte
ifrågasätta intygen och det fanns ingen fungerande uppföljning som
kunde signalera att det hela inte fungerade. Det är därför förståeligt
att Försäkringskassan stoppade utrullningen av intygen. Detta behö-
ver inte betyda att varje form av differentiering av läkarintygen bör
uteslutas. Men då krävs ett gedignare grundarbete och fungerande
åtgärder för att förhindra negativa effekter.