95 / 120
95
inom assistansområdet som uppmanar personer som vill ha personlig
assistans enligt LSS att främst göra en ansökan hos Försäkrings-
kassan, och vid eventuellt avslag från Försäkringskassan först då gå
vidare med en ansökan till kommunen. På grund av det delade huvud-
mannaskapet görs det för många personer som beviljats assistans-
ersättning tidsavdrag för kommunala stödinsatser, så som daglig
verksamhet, korttidsboende och skola. Om tidsavdragen är otydliga
är det svårt för den enskilda att veta vad man har rätt att kräva från
respektive huvudman.
ISF har visat att antalet beviljade timmar ökar under den studerade
perioden, såväl vid nya beviljanden som vid omprövning. Det gäller
både för grundläggande och övriga behov samt för extra stöd så som
dubbel assistans. Förtydligande av rättspraxis och tillämpning har
lett till en mer enhetlig bedömning av de grundläggande behoven,
medan övriga behov i högre grad bedöms utifrån den beskrivning av
behoven som görs i ansökan och under utredningen av ärendet. Det
senare innebär att ambitionen om delaktighet i högre grad uppfylls
i det avseendet. Samtidigt innebär det, inte minst i ljuset av ökade
timmar, en sannolikhet för en fortsatt ökad kostnadsutveckling för
assistansersättningen om Försäkringskassan beviljar i enlighet med
ansökan. ISF menar att lagstiftaren bör överväga hur ambitionen om
delaktighet och ökad kostnadsutveckling ska balanseras i förhållande
till varandra.
ISF har även funnit att det är främst är de personer som tillhör person-
krets 3 som påverkas av förändringar i utfall av beslut om assistans-
ersättning under den studerade perioden. Det är bland personer som
tillhör personkrets 3 som flest får rätten till assistansersättning in-
dragen. Samtidigt minskar andelen nybeviljade i personkrets 3 under
alla studerade år utom 2013. Personkrets 3 är den enda personkretsen
där tillhörighet inte bygger på diagnos, utan på svårigheter med den
dagliga livsföringen till följd av ett varaktigt och omfattande funk-
tionshinder. Samtidigt är det rimligt att fundera över om inte själva
behovet av stöd till följd av en omfattande och varaktig funktionsned-
sättning, snarare än en diagnos i sig, borde ligga till grund för att över
huvudtaget omfattas av rätten till personlig assistans eller assistans-
ersättning. Lagstiftaren borde därför se över om personkretsindel-
ningen fortfarande fyller sin funktion eller om det kan vara aktuellt
att istället grunda personkretstillhörigheten på en bedömning av funk-
tionsbehovet.