94 / 120
94
och övriga behoven. Därför är det svårt att avgöra i vilken grad rätts-
fallet, Försäkringskassans styrning, respektive bedömningsinstrumen-
tet har påverkat utfallet, då alla, på olika sätt, tydliggör hur behoven
ska bedömas. Förtydliganden av hur bedömningen ska göras leder
ofta till omfördelning av tid, främst mellan grundläggande behov och
övriga behov. I vissa fall leder det till indragning av assistansersätt-
ningen. Försäkringskassan har dessutom i en rättsfallsöversikt från
2012 förtydligat hur de grundläggande behov som inte täcks in i RÅ
2009 ref. 57 ska bedömas. Rättsfallsöversikten och ett antal domar
om hur personkretstillhörighet ska bedömas, kan också antas haft
inverkan på utfallet av beslut om assistansersättning.
Antalet beviljade timmar ökar både för nybeviljade och personer som
fortsatt får assistansersättning efter en tvåårsomprövning. Det kan
tyda på att det inte går att förklara antalet timmar med enbart föränd-
rade behov hos brukare eller förändrad bedömning hos Försäkrings-
kassan. Det faktum att å ena sidan antalet beviljade timmar ökar både
för nybeviljade och de som får fortsatt assistansersättning samt att
å andra sidan antalet avslag och indragning ökar innebär att utveck-
lingen så att säga går åt två håll. Det skulle kunna tolkas som att ut-
veckling av rättspraxis, tillämpning samt förändrade arbetssätt hos
Försäkringskassan har fått genomslag som går i olika riktning. Det är
numera färre som blir beviljade assistanserättning, men de som blir
beviljade får i genomsnitt fler timmar.
Försäkringskassan har på en rad punkter vidtagit åtgärder som möj-
liggör en alltmer enhetlig och likartad bedömning. Exempel på det är
införandet av ett digitalt ärendehanteringsystem, behovsbedömnings-
instrumentet, och konsultation av försäkringsmedicinsk rådgivare
vid bedömning av tillhörighet till personkrets 3. Däremot har Försäk-
ringskassan förbättringspotential på ett antal punkter när det gäller
transparens i besluten. Det gäller framförallt att skapa enhetlighet
kring beräkningsmodeller, hur avdrag görs och hur motiveringar till
beslut formuleras.
ISF noterar att det delade huvudmannaskapet när det gäller personlig
assistans enligt LSS och assistansersättning enligt SFB leder till otyd-
lighet för den enskilda och administrativt merarbete för Försäkrings-
kassan och kommunerna. Då det blivit vanligare att personer ansöker
om stöd hos både Försäkringskassan och kommunen, parallellt eller
efter avslag på en ansökan från den ena, innebär det att två separata
utredningar måste göras för en och samma person, vilket medför mer-
kostnader för samhället. ISF har uppmärksammat att det finns aktörer