93 / 120
93
Antalet indragningar på grund av att grundläggande behov inte
överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka ökar framför allt 2008–
2010. För 2011–2013 har antalet legat kvar på samma nivå. Av de
personer som fått indragning av assistansersättningen hade från 2009
i genomsnitt cirka åtta av tio personer minst en insats enligt LSS eller
SoL året efter indragning. Vidare fick ungefär hälften personlig assi-
stans enligt LSS året efter indragning. Även om de flesta året efter
indragning får kommunala stöd, finns det dock ett antal personer,
cirka 30 till 50 personer per år efter 2009, som varken får LSS eller
SoL vid indragning av assistanserättningen. Detta kan exempelvis
förklaras av att personen är i behov av sjukvårdande insatser, att per-
sonens hälsotillstånd har förbättras och behovet av stöd inte längre
finns (och på egen eller Försäkringskassans begäran omprövas rätten
till assistanserättning), att Försäkringskassan har uppmärksammat att
väsentligt ändrade förhållanden föreligger och att personen därmed
inte har rätt till fortsatt stöd (inklusive fusk och felaktigheter). Enligt
brukarorganisationerna förekommer det även att personer väljer att
avstå från kommunala stöd och i stället tar hjälp av närstående. Det
går heller inte att utesluta att det i vissa fall rör sig om personer som
fortfarande är i behov av omfattande stöd.
När det gäller assistansersättning har rapporten visat i vilken
omfattning stödet ges. När det gäller insatser enligt SoL och LSS
visas endast om personen får stöd, inte i vilken omfattning. För att
visa omfattningen måste djupare studier göras av insatserna enligt
SoL och LSS vilket inte har varit möjligt inom ramen för det här
regeringsuppdraget.
Orsaker till utvecklingen
Det kan konstateras att det finns flera samverkande orsaker till för-
ändringarna av assistansersättningens utfall och utveckling. Det fram-
står som att RÅ 2009 ref. 57 har fått genomslag i Försäkringskassans
bedömningar. Samtidigt är det oklart i vilken omfattning. En anled-
ning är att Försäkringskassan sedan 2006 stegvis förtydligat hur de
grundläggande behoven ska bedömas och beräknas, till exempel
genom ett rättsligt ställningstagande 2006 och ett informationsmed-
delande 2007. Försäkringskassan har även sedan 2008 arbetat fram
och infört ett behovsbedömningsinstrument som innebär en mer en-
hetlig och detaljerad bedömning av vart och ett av de grundläggande