61 / 120
61
Tabell 4.
Orsak till indragning och antalet granskade
beslutsmotiveringar
Motivering till indraget
Före 2009
2011
2013
Förändrad bedömning, behov 1–3
41 %
66 %
83 %
Förändrad bedömning, behov 4–5
13 %
28 %
37 %
Förändrad livssituation
35 %
16 %
8 %
Fusk och felaktigheter
4 %
3 %
1 %
Annat
26 %
21 %
15 %
Antal beslut
69
80
92
Källa:
ISF:s aktgranskning
De vanligast orsaken är en ändrad bedömning av de grundläggande
behoven 1–3: personlig hygien, måltider, att klä av sig och på sig.
År 2008 bedömdes dessa grundläggande behov ha förändrats i hälften
av de studerade besluten. Detta orsakade helt eller delvis att de grund-
läggande behoven inte översteg i genomsnitt 20 timmar per vecka.
Siffran ökade till 66 procent 2011 respektive 83 procent 2013. Lik-
nande mönster, men på en lägre nivå, uppvisas när det gäller grund-
läggande behov 4 och 5: kommunicera med andra eller annan hjälp
som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade, som
gått från 13 procent till 37 procent under samma tidsperiod. Andelen
beslut där orsaken till indragningen är ändrade livsförhållanden eller
annat minskar under perioden.
Orsakerna till indragning som redovisas ovan motiveras på olika sätt
i Försäkringskassans beslut. När det gäller de grundläggande behoven
1–3 motiveras ungefär vartannat beslut med att behovet nu helt eller
till viss del inte bedöms vara av den personliga eller integritetsnära
karaktär som avses inom ramen för LSS. I vart tionde fall eller min-
dre är motiveringarna att hjälpinsatser av stöd-, motivations- och
aktiveringskaraktär inte bedöms ingå i den hjälp som krävs för att
tillgodose de grundläggande behoven, eller att endast aktiva hjälp-
insatser utgör ett grundläggande behov (varför tid för vissa moment
inte beräknas och beaktas). I knappt vart femte fall finns två eller tre
av dessa motiveringar i samma beslutsunderlag.
För de grundläggande behoven 4–5 motiverades drygt vart tredje
beslut med att personen inte bedömdes behöva kvalificerade moti-
veringsinsatser eller tillsyn av övervakande karaktär. I drygt vart
fjärde beslut ansågs inte kommunikationsbehovet vara grundläggande
eftersom det inte krävdes ytterligare en person med ingående kunskap