7 / 42
Inledning
7
1
Inledning
Sjukfrånvaron i Sverige stiger nu sedan några år tillbaka efter en lång
period med sjunkande nivå, vilket har gett upphov till en intensiv
diskussion om orsaker och åtgärder. För att diskussionen ska kunna
inriktas mot rätt problem är det väsentligt med en korrekt bild av
utvecklingen på längre sikt. Den bild som man får av sjukfrånvaron
beror i någon mån av vilken indikator man väljer. Ohälsotalet beskri-
ver den totala sjukfrånvaron kopplad till sjukpenning och sjukersätt-
ning och är trögrörligt på grund av den betydande stock av personer
som mottar sjukersättning och som huvudsakligen lämnar denna
förmån via pensionering. För en mer aktuell bild av utvecklingen är
därför sjukfrånvaron exklusive sjukersättningen lämpligare.
Med denna restriktion består sjukfrånvaron av två huvudkomponen-
ter, sjuklöneperioden och sjukpenningdelen. Sjuklön infördes 1992
och var då 14 dagar. Den har tidvis varit längre (28 respektive 21
dagar) men är nu åter 14 dagar. Statistiken från de första tio åren är
bristfällig, och bilden av den totala sjukfrånvaron under denna period
är därför osäker.
1
Allmänt kan dock konstateras att antalet dagar med
sjuklön har varit tämligen stabilt och varierat mellan 4 och 6 dagar
per år och anställd.
I sjukpenningdelen inkluderas också dagar med förmånen rehabilite-
ringspenning, som tillsammans med sjukpenningen bildar sjuktalet.
1
I beräkningen har med ledning av statistiken åren före införandet 1992 antagits att sjuk-
frånvaron de första två veckorna utgör en fjärdedel av den totala frånvaron och att sjuk-
frånvaron de första fyra veckorna utgör en tredjedel.