6 / 30
6(30)
3
Bakgrund
3.1
Den svenska arbetsmarknaden
1990-talets ekonomiska kris förändrade den svenska arbetsmarknaden
i flera avseenden. Arbetslösheten steg från 1,5 procent år 1990 till drygt
8 procent två år senare. Unga vuxna på väg ut på arbetsmarknaden
drabbades hårt: mellan 1990 och 1994 sjönk arbetskraftsdeltagandet bland
unga i åldern 20–24 år, från 80 till 55 procent (Försäkringskassan 2006a).
Till följd av svårigheterna att ta sig in och etablera sig på arbetsmarknaden
valde många unga att börja – eller fortsätta – studera (SCB 2011a). Även
utbildningspolitiska insatser som kunskapslyftet bidrog till att antalet stu-
derande ökade kraftigt under 1990-talet (SOU 2003:130). Mellan 1990 och
2003 fördubblades antalet studerande på högskolans grundutbildning, från
200 000 till 400 000. Den största ökningen skedde i åldersgruppen 20–24
år, men även bland 25–34-åringarna ökade antalet studerande starkt (SCB
2001a). Sedan 1970-talet har andelen kvinnliga studerande varit större
än andelen män. I dag är ungefär 60 procent av alla studerande kvinnor
(SCB 2014b). En annan förändring på den svenska arbetsmarknaden är att
andelen utrikesfödda i befolkningen har ökat, från 9 procent år 1990 till 16
procent år 2013 (SCB 2014c).
Globalisering, teknikutveckling och framväxten av kunskaps- och tjänste-
samhället har inneburit ökad konkurrens och en mer oförutsägbar mark-
nad. För att kunna överleva den allt hårdare konkurrensen har många
företag strävat efter att öka omställningsförmågan och från arbetsgivar-
håll har en större anställningsflexibilitet efterfrågats (Grönlund 2009; IFAU
2001). År 2001 förändrades den arbetsrättsliga lagstiftningen då turord-
ningsreglerna i LAS luckrades upp för företag med högst tio anställda.
Reformen innebar att två anställda som har särskild betydelse för företaget
kan undantas från sist in, först ut-regeln, det så kallade tvåundantaget. En
annan förändring i den arbetsrättsliga lagstiftningen skedde 2007 då allmän
visstidsanställning infördes i sin nuvarande form i lagen om anställnings-
skydd, LAS. Syftet med lagändringen var att öka sysselsättningen genom
att göra det lättare för arbetsgivare att anställa (Prop. 2006/07:111).
Enligt Arbetskraftsundersökningen (AKU) har cirka 18 procent av alla an-
ställda mellan 16 och 64 år en tidsbegränsad anställning i dag, att jämföra
med 10 procent år 1990. Den vanligaste tidsbegränsade anställningsformen
är visstidsanställning, följt av vikariat, provanställning och säsongsanställ-
ning. Tidsbegränsade anställningar är vanligast bland unga och fler kvinnor
än män har tidsbegränsade anställningar. Bland unga anställda kvinnor 20–
24 år har närmare 60 procent en tidsbegränsad anställning i dag. I ålders-
gruppen 25–34 år, den ålder då många unga människor får sitt första
barn, har 24 procent av alla anställda kvinnor och närmare 18 procent av
männen en tidsbegränsad anställning (SCB 2014a).