12(30)
4
Arbetsmarknadsanknytningens betydelse
för barnafödande och föräldraledighet
4.1
Tidsbegränsat anställda och tillsvidareanställda
Även om anställningsformen i sig inte har någon betydelse för föräldra-
penningens storlek kan den påverka människors beslut om barn. En
anledning är att visstidsanställda upplever en högre grad av social och
ekonomisk otrygghet än tillsvidareanställda, något som bekräftas av
SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden (ULF/SILC) som visar på
stora skillnader mellan tillsvidareanställda och visstidsanställda både på
och utanför arbetet. Exempelvis uppgav 40 procent av de tidsbegränsat
anställda att de oroade sig för hushållets ekonomi, i jämförelse med 20
procent av de tillsvidareanställda. En stor andel av de tidsbegränsat
anställda oroade sig också för att bli arbetslösa (SCB 2001a; SCB 2014f).
En annan skillnad mellan grupperna är att tidsbegränsat anställda har
lägre inkomster och mer sällan har rätt till föräldralön eller föräldrapenning-
tillägg från arbetsgivaren (Försäkringskassan 2011). Det kan också vara
betydligt svårare att få ett förstahandskontrakt eller bolån när man saknar
tillsvidareanställning. I det följande sammanfattas de studier som har
undersökt sambandet mellan anställningsform och barnafödande i Sverige.
Alla visar att både manliga och kvinnliga tidsbegränsat anställda är mindre
benägna att få barn.
Två studier, baserade på SCB:s Arbetskraftsundersökningar
(
AKU) länkat
till registerdata från 1987–1998 (SCB 2001a) respektive 1987–2004
(Lundström och Andersson 2012), har analyserat anställningsformens
betydelse för benägenheten att få barn. Resultaten från studierna är sam-
stämmiga: tidsbegränsat anställda kvinnor som är födda i Sverige hade
cirka 24 procents lägre benägenhet än tillsvidareanställda att få ett första
barn. Motsvarande siffra för tidsbegränsat anställda män var 28 procent. I
båda studierna inkluderades företagare och medhjälpande hushållsmedlem-
mar i gruppen tillsvidareanställda och det standardiserades för utbildning,
ålder, tidsperiod och samboendestatus. Även när visstidsanställda som
samtidigt studerade exkluderades var skillnaden mellan tillsvidareanställda
och visstidsanställda tydlig. För männen förändrades inte effekten över-
huvudtaget. Då forskarna kontrollerade för hel- och deltidsanställning för-
ändrades inte heller bilden särskilt mycket, vilket de tolkar som att anställ-
ningsformen faktiskt har betydelse. Något som däremot inte kontrollerades
för är inkomst, vilket innebär att det är svårt att veta om de tidsbegränsat
anställda var mindre benägna att få barn på grund av anställningsformen
eller för att de hade en lägre inkomst (SCB 2001a).