Table of Contents Table of Contents
Previous Page  12 / 30 Next Page
Basic version Information
Show Menu
Previous Page 12 / 30 Next Page
Page Background

12(30)

4

Arbetsmarknadsanknytningens betydelse

för barnafödande och föräldraledighet

4.1

Tidsbegränsat anställda och tillsvidareanställda

Även om anställningsformen i sig inte har någon betydelse för föräldra-

penningens storlek kan den påverka människors beslut om barn. En

anledning är att visstidsanställda upplever en högre grad av social och

ekonomisk otrygghet än tillsvidareanställda, något som bekräftas av

SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden (ULF/SILC) som visar på

stora skillnader mellan tillsvidareanställda och visstidsanställda både på

och utanför arbetet. Exempelvis uppgav 40 procent av de tidsbegränsat

anställda att de oroade sig för hushållets ekonomi, i jämförelse med 20

procent av de tillsvidareanställda. En stor andel av de tidsbegränsat

anställda oroade sig också för att bli arbetslösa (SCB 2001a; SCB 2014f).

En annan skillnad mellan grupperna är att tidsbegränsat anställda har

lägre inkomster och mer sällan har rätt till föräldralön eller föräldrapenning-

tillägg från arbetsgivaren (Försäkringskassan 2011). Det kan också vara

betydligt svårare att få ett förstahandskontrakt eller bolån när man saknar

tillsvidareanställning. I det följande sammanfattas de studier som har

undersökt sambandet mellan anställningsform och barnafödande i Sverige.

Alla visar att både manliga och kvinnliga tidsbegränsat anställda är mindre

benägna att få barn.

Två studier, baserade på SCB:s Arbetskraftsundersökningar

(

AKU) länkat

till registerdata från 1987–1998 (SCB 2001a) respektive 1987–2004

(Lundström och Andersson 2012), har analyserat anställningsformens

betydelse för benägenheten att få barn. Resultaten från studierna är sam-

stämmiga: tidsbegränsat anställda kvinnor som är födda i Sverige hade

cirka 24 procents lägre benägenhet än tillsvidareanställda att få ett första

barn. Motsvarande siffra för tidsbegränsat anställda män var 28 procent. I

båda studierna inkluderades företagare och medhjälpande hushållsmedlem-

mar i gruppen tillsvidareanställda och det standardiserades för utbildning,

ålder, tidsperiod och samboendestatus. Även när visstidsanställda som

samtidigt studerade exkluderades var skillnaden mellan tillsvidareanställda

och visstidsanställda tydlig. För männen förändrades inte effekten över-

huvudtaget. Då forskarna kontrollerade för hel- och deltidsanställning för-

ändrades inte heller bilden särskilt mycket, vilket de tolkar som att anställ-

ningsformen faktiskt har betydelse. Något som däremot inte kontrollerades

för är inkomst, vilket innebär att det är svårt att veta om de tidsbegränsat

anställda var mindre benägna att få barn på grund av anställningsformen

eller för att de hade en lägre inkomst (SCB 2001a).