4(62)
Sammanfattning
Projektets syfte är att undersöka möjligheten att tillämpa kontrollstrategier
utvecklade inom skatteområdet på bidragsfusk och oavsiktliga fel inom
socialförsäkringsområdet. Med fusk avses medvetna fel i uppgiftslämnandet
från bidragsmottagaren. Olika kontrollstrategiers effektivitet jämförs med
hjälp av en datorbaserad optimeringsalgoritm.
Med kontrollstrategier menas metoder att kontrollera de uppgifter som
personer eller företag lämnar som underlag för beslut om skatter eller
bidrag. Målsättningen är att finna metoder som är effektivare än slumpvis
eller total kontroll av den studerade gruppen. Med effektivare menas att
metoden ger mindre återstående fel och fusk vid given kontrollkostnad,
alternativt att den ger samma reduktion av återstående fel och fusk till
lägre kontrollkostnad.
Två typer av kontrollstrategier används i denna studie. Den ena är att
anpassa kontrollens intensitet efter sannolikheten för fel och fusk i olika
delar (segment) av den grupp som kontrolleras. Felens förekomst skattas
utifrån tidigare gjorda kontroller.
Den andra typen av kontrollstrategi bygger på att man försöker påverka
beteendet genom information. Kontroll har ju två effekter, den direkta som
innebär att man reducerar kostnaden för felen genom att upptäcka och åt-
gärda dem, samt den indirekta, preventiva, som innebär att de som kon-
trolleras anpassar sitt fusk efter risken att bli kontrollerad. Den indirekta
effekten är svår att modellera, men om man förutsätter att de som kon-
trolleras agerar rationellt kan man utveckla analytiska modeller för optimal
kontroll.
Den typ av modell som används i denna studie bygger på att kontroll-
intensiteten styrs av en variabel samt att de kontrollerade informeras om
detta. Vid inkomstskattekontroll låter man den deklarerade inkomsten styra
kontrollintensiteten, så att de som deklarerar lägst inkomst utsätts för den
strängaste kontrollen. Den rationelle skattefuskaren inser att han genom
att fuska mindre och därigenom deklarera en högre inkomst reducerar
risken att bli kontrollerad. En modell för att bestämma optimal kontroll-
strategi har utvecklats av Erard & Feinstein 1994 (E&F-modellen). Modellen
tillåter en uppdelning av gruppen i ständigt felfria ”hederliga” personer och
”rationella fuskare”. För att tillämpa denna modell krävs kännedom om den
sanna inkomstens storleksfördelning samt om andelen ständigt felfria
personer.
Vid en tillämpning på bidragsfusk inom socialförsäkringssektorn kan man
låta uttaget av en viss förmån styra kontrollintensiteten. I det aktuella
fallet med tillfällig föräldrapenning (TFP) är det lämpligt att låta uttaget av
TFP under en viss period (kontrollperioden) vara styrande. De som gör
stora och/eller frekventa uttag löper då större risk att utsättas för kontroll.
I rapporten har data använts från en studie av TFP som genomfördes av
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) under 2006. I
denna studie kontrollerades drygt 2000 personer varvid man konstaterade
fel i ca 16 % av fallen. Kontrollerna avsåg alla utbetalningar av TFP under
en två månaders kontrollperiod. I datamaterialet finns även alla uttag som
de kontrollerade personerna gjorde under en tidigare referensperiod om
fem månader samt under tiden mellan referens- och kontrollperioden.
