Rapport 2016:13

31 / 94

Kunskapsläget
29
studier visar bland annat att den självskattade hälsan har ett samband
med generell dödlighet (av samtliga orsaker), men inte dödlighet i
de specifika diagnoser som har studerats (se exempelvis Idler och
Benyamini, 1997). Det kan förklaras av att självskattad hälsa fångar
en mer generell hälsostatus som individen upplever, medan ett mer
kliniskt mått fångar en specifik dimension av en individs hälsa. Detta
kan göra att det är svårare att jämföra individers eller gruppers olika
självskattade hälsa med varandra och med kliniska eller andra mer
objektiva mått.
För att få kunskap om huruvida självskattad dålig hälsa leder till sjuk-
skrivning, så krävs det longitudinella studier. Det innebär studier där
personer skattar sin hälsa vid en så kallad baslinjemätning och där
man sedan följer upp dem ett antal år senare när det gäller eventuella
sjukskrivningar.
I en svensk populationsbaserad longitudinell studie av Halford .
(2012) användes Göteborgs livskvalitetsinstrument (GQL), där per-
soner fick skatta sin egen hälsa på en skala från ”1 = mycket dålig”
till ”7 = utmärkt, kunde inte vara bättre”. Studien fann att den själv-
skattade hälsan vid baslinjemätningen hade ett starkt samband med
antalet sjukpenningdagar under den i genomsnitt drygt 10-åriga
uppföljningsperioden. Varje stegökning på den 7-gradiga skalan
innebar att antalet sjukpenningdagar minskade med i genomsnitt
13,2 dagar för kvinnor och 9,5 dagar för män. Forskarna fann dess-
utom att sambandet mellan självrapporterad hälsa och antalet sjuk-
penningdagar stod sig över tid. Andra longitudinella studier har också
visat att självskattad hälsa förutsäger framtida sjukfrånvaro och för-
tidspension, både i yngre åldersgrupper och i äldre åldersgrupper .
Lindberg . (2009) fann att självskattad hälsa förutspår långa sjuk-
fall (28 eller fler frånvarodagar) bättre för män än för kvinnor. Enligt
forskarna kan skillnaden bero på att kvinnor tar hänsyn till fler hälso-
relaterade och icke-hälsorelaterade faktorer än vad män gör när de
självskattar sin hälsa. Exempelvis fann Benyamini . (2000) att
kvinnor tar hänsyn till både lättare och svårare sjukdomstillstånd
samt negativa livshändelser i sin skattning av hälsa medan män en-
bart tar hänsyn till svårare sjukdomstillstånd. Eftersom kvinnor oftare
relaterar sin hälsa till fler hälsorelaterade och icke-hälsorelaterade
20 Henderson . (2013b).
21 Marmot (1995), van den Berg (2010).