17 / 60
17
2
Tidsgränserna i sjukförsäkringen
I detta kapitel redogörs inledningsvis för de tidsgränser som finns i
sjukförsäkringen, och därefter för statistik som visar i vilken utsträck-
ning Försäkringskassan fullgör sitt åtagande.
2.1
Rehabiliteringskedjan
Rehabiliteringskedjan innebär att bedömningen av rätten till sjuk-
penning ska prövas gentemot olika arbetsuppgifter beroende på hur
länge arbetsförmågan har varit nedsatt. Under de första 90 dagarna
ska arbetsförmågan för anställda bedömas i förhållande till personens
vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren kan er-
bjuda tillfälligt. Efter dag 90 ska det även bedömas om personen kan
försörja sig genom något annat arbete hos arbetsgivaren. När arbets-
förmågan har varit nedsatt i 180 dagar ska det dessutom bedömas
om individen kan utföra ett arbete som är normalt förekommande på
arbetsmarknaden eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt för
personen, om det inte finns särskilda skäl mot det eller att det i annat
fall bedöms oskäligt. Efter 365 dagar ska bedömningen alltid göras
gentemot normalt förekommande arbete, om det inte kan anses
oskäligt.
2
Från och med dag 366 i rehabiliteringskedjan kan alltså
Försäkringskassan inte beakta särskilda skäl vid bedömningen av
arbetsförmågan. Vid beräkning av hur lång tid arbetsförmågan har
varit nedsatt ska dagar i sjukperioder läggas samman om det har
förflutit färre än 90 dagar mellan sjukperioderna.
3
Det går därmed
inte att börja om på dag ett i rehabiliteringskedjan genom kortare
uppehåll.
2
27 kap. 46–49 §§ socialförsäkringsbalken.
3
27 kap. 51 § socialförsäkringsbalken. Enligt tidigare lydelse gällde att sjukperioder skulle
läggas samman om den försäkrade förvärvsarbetat mindre än 90 dagar mellan två sjuk-
perioder, men den ändrades den 1 januari 2014 (SFS 2013:747).