15 / 60
15
1
Inledning
Den 1 juli 2008 infördes den så kallade
rehabiliteringskedjan
i sjuk-
skrivningsprocessen. Den innebär att bedömningen av rätten till
sjukpenning ska prövas gentemot olika arbetsuppgifter, beroende på
hur länge arbetsförmågan har varit nedsatt. Rehabiliteringskedjan
infördes under en period då sjukfrånvaron sedan en tid var på nedåt-
gående, både vad gäller antalet påbörjade sjukskrivningar och sjuk-
skrivningarnas varaktighet. Hägglund (2012) visade att prövningarna
inom rehabiliteringskedjan, och i synnerhet den vid 180 dagar, ytter-
ligare bidrog till att förkorta sjukskrivningstiderna och minska antalet
långa sjukskrivningar. Resultatet var förväntat utifrån tidigare forsk-
ning som har visat att prövningar av rätten till ersättning och andra
typer av kontroller i sjukförsäkringen har en dämpande inverkan på
sjukfrånvaron.
Sedan 2010 har sjukfrånvaron åter vänt uppåt. Ökningen avser både
antalet påbörjade sjukskrivningar som sjukskrivningarnas varaktighet.
Syftet med rapportens första del är att analysera hur denna ökning är
relaterad till hur sjukskrivningarna avslutas i anslutning till tidsgrän-
serna vid 90, 180 och 365 dagar, samt vid den bortre tidsgränsen på
2,5 år.
1
Utvecklingen sätts i relation till hur Försäkringskassan har
genomfört sitt uppdrag att pröva individens rätt till ersättning vid tids-
gränserna 90 och 180 dagar.
Syftet med rapportens andra del är att studera tidsgränserna vid 90
och 180 dagar och deras långsiktiga effekter för individen beträffande
sjukfrånvaro, sysselsättning och hälsa. Analysen avser samma popu-
lation som i Hägglund (2012), det vill säga den första gruppen av
sjukskrivna som omfattades av rehabiliteringskedjans tidsgränser
1
Rapporten är ett svar på ett regeringsuppdrag.