21 / 60
21
3
Vad säger forskningen om
tidsgränser och kontroll?
Effekter av tidsgränser, prövningar av rätten till ersättning, och kon-
troll i en vidare bemärkelse, i sjukförsäkringen och i den angränsande
arbetslöshetsförsäkringen, är ett relativt väl utforskat område. I likhet
med forskningen kring ersättningsnivåns betydelse och de ekono-
miska incitamenten är en generell slutsats att generösa regler – i form
av höga ersättningsnivåer och en låg grad av kontroll - ökar använd-
ningen av försäkringen medan mindre generösa regler, tvärtom min-
skar användningen. Detta ska tolkas som att försäkringens utformning
och individens drivkrafter har betydelse för hur många som är
sjukskrivna och arbetslösa.
Såväl Försäkringskassan som Arbetsförmedlingen har till uppgift att
pröva eller kontrollera individens rätt till ersättning. Denna kontroll-
funktion kan uppfyllas på flera sätt. Inom sjukförsäkringen sker den
främst genom kravet på det läkarintyg som ska beskriva på vilket sätt
arbetsförmågan är nedsatt och hur länge den kan förväntas vara det,
samt genom de återkommande prövningarna av rätten till ersättning
som ska göras inom ramen för rehabiliteringskedjan. Inom arbets-
löshetsförsäkringen genomförs kontroller av de arbetslösas sök-
aktivitet genom kontakter med både de arbetslösa och arbetsgivarna.
Inom både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen inkluderar kontrollen
även deltagande i olika möten, utredningar och insatser eftersom
rätten till ersättning är villkorad på deltagande i dessa aktiviteter.
Inom den svenska sjukförsäkringen har tidsgränserna vid 90 och 180
dagar i rehabiliteringskedjan utvärderats. Hägglund (2012) finner
effekter i form av en ökad återgång i arbete, i synnerhet i anslutning
till 180-dagarsprövningen. Hesselius med flera (2013) undersöker via
ett omfattande experiment i två regioner (Göteborg och Jämtlands
län) 1988 hur sjukfrånvaron påverkas av hur lång den sjukintygsfria
perioden är. Hälften av de sjukskrivna i försöket skulle kunna uppvisa