

44
maxgräns 360 dagar för inkomster under taket, även om det finns
vissa skillnader mellan avtalen. Också maxgränsen har varierat över
tid.
Den nominella ersättningsnivån i den offentliga försäkringen har med
andra ord förändrats ett antal gånger under den studerade perioden.
För inkomster under taket har samtliga avtal kompletterat den offent-
liga försäkringen med cirka 10 procent. Det innebär att de föränd-
ringar som gjorts inom den offentliga försäkringen också har lett till
faktiska förändringar i den för individen erhållna ersättningsnivån,
även om den legat 10 procentenheter högre genom avtalsersättning.
När det gäller inkomster över taket har avtalen över den studerade
perioden varit olika generösa när det gäller ersättningsnivåerna. För
privatanställda tjänstemän, statsanställda, kommunanställda och
landstingsanställda har ersättningen över taket i stort motsvarat den
totala ersättningen under taket. Det innebär att den totala ersättningen
i procent är densamma för låginkomsttagare och höginkomsttagare
inom dessa grupper. Det som skiljer sig åt är vem som tillhandahåller
försäkringsskyddet, det vill säga om pengarna kommer från den
offentliga försäkringen eller avtalsförsäkringarna. Privatanställda
arbetare har däremot inte haft någon ersättning för inkomster över
taket. För en genomgång av samtliga förändringar inom avtalssjuk-
försäkringarna hänvisas till bilaga 1.
För höginkomsttagare går det att urskilja en tydlig takeffekt i den
offentliga försäkringen och denna ökar över tid. Eftersom generosi-
teten i avtalsförsäkringarna och eftersom takeffektens storlek varierar
mellan avtalsområdena, där privatanställda arbetare har ett mindre
generöst skydd än övriga, skiljer sig den faktiska ersättningsnivån åt
mellan olika grupper i samhället. Det gäller särskilt individer med
inkomster över taket.
5.3 Total ersättning vid längre sjukfrånvaroLängre sjukfrånvaro definieras här som sjukperioder som pågått i 91
dagar och de ersättningsnivåer som presenteras nedan gäller alltså för
sjukfrånvaro av denna längd.
Anm. figur 5 och 6: Inkomststatistik för privatanställda arbetare saknas innan 1992. Ersättnings-
nivån från avtalsförsäkringen uppgick till 3 kr/dag (skattefritt) 1982–1984, 6 kr/dag (skattefritt)
1985–1990 och 0 från 1991. Ersättningen från avtalsförsäkringen (efter dag 90) var skattefri till
och med 1990 även för landstingsanställda. Skattefri ersättning innebär att ersättningsnivån som
redovisas är något underskattad.