Table of Contents Table of Contents
Previous Page  44 / 88 Next Page
Basic version Information
Show Menu
Previous Page 44 / 88 Next Page
Page Background

44

maxgräns 360 dagar för inkomster under taket, även om det finns

vissa skillnader mellan avtalen. Också maxgränsen har varierat över

tid.

Den nominella ersättningsnivån i den offentliga försäkringen har med

andra ord förändrats ett antal gånger under den studerade perioden.

För inkomster under taket har samtliga avtal kompletterat den offent-

liga försäkringen med cirka 10 procent. Det innebär att de föränd-

ringar som gjorts inom den offentliga försäkringen också har lett till

faktiska förändringar i den för individen erhållna ersättningsnivån,

även om den legat 10 procentenheter högre genom avtalsersättning.

När det gäller inkomster över taket har avtalen över den studerade

perioden varit olika generösa när det gäller ersättningsnivåerna. För

privatanställda tjänstemän, statsanställda, kommunanställda och

landstingsanställda har ersättningen över taket i stort motsvarat den

totala ersättningen under taket. Det innebär att den totala ersättningen

i procent är densamma för låginkomsttagare och höginkomsttagare

inom dessa grupper. Det som skiljer sig åt är vem som tillhandahåller

försäkringsskyddet, det vill säga om pengarna kommer från den

offentliga försäkringen eller avtalsförsäkringarna. Privatanställda

arbetare har däremot inte haft någon ersättning för inkomster över

taket. För en genomgång av samtliga förändringar inom avtalssjuk-

försäkringarna hänvisas till bilaga 1.

För höginkomsttagare går det att urskilja en tydlig takeffekt i den

offentliga försäkringen och denna ökar över tid. Eftersom generosi-

teten i avtalsförsäkringarna och eftersom takeffektens storlek varierar

mellan avtalsområdena, där privatanställda arbetare har ett mindre

generöst skydd än övriga, skiljer sig den faktiska ersättningsnivån åt

mellan olika grupper i samhället. Det gäller särskilt individer med

inkomster över taket.

5.3 Total ersättning vid längre sjukfrånvaro

Längre sjukfrånvaro definieras här som sjukperioder som pågått i 91

dagar och de ersättningsnivåer som presenteras nedan gäller alltså för

sjukfrånvaro av denna längd.

Anm. figur 5 och 6: Inkomststatistik för privatanställda arbetare saknas innan 1992. Ersättnings-

nivån från avtalsförsäkringen uppgick till 3 kr/dag (skattefritt) 1982–1984, 6 kr/dag (skattefritt)

1985–1990 och 0 från 1991. Ersättningen från avtalsförsäkringen (efter dag 90) var skattefri till

och med 1990 även för landstingsanställda. Skattefri ersättning innebär att ersättningsnivån som

redovisas är något underskattad.