42 / 88
42
I början av den studerade perioden var den nominella ersättnings-
nivån 90 procent inom den offentliga sjukförsäkringen.
37
Inom några
avtalsområden kompletterades denna nivå med avtalssjukförsäkring,
men från och med år 1988 fanns det kompletterande ersättningar på
10 procent för de allra flesta på arbetsmarknaden (undantaget privat-
anställda arbetare). Det innebär att försäkringen helt saknade själv-
risker för dessa grupper.
38
I mars 1991 sänkte den borgerliga regeringen (1991–1994) ersätt-
ningsnivån i den offentliga sjukförsäkringen till 80 procent.
39
Sam-
tidigt beslutade man att den totala ersättningen från den offentliga och
den kollektivavtalade sjukförsäkringen tillsammans aldrig skulle få
överstiga 90 procent.
40
Samtliga avtal kompletterade då upp till denna
maxgräns. Undantaget var privatanställda tjänstemän med inkomster
över taket, eftersom ersättning från avtalsförsäkringen för sådana
inkomster infördes först år 1992. I figurerna 3 och 4 går det att ur-
skilja både beslutet om sänkt ersättningsnivå och införandet av en
maxgräns på 90 procent i sammantagen ersättningsnivå från de olika
försäkringarna.
År 1992 trädde sjuklönelagen i kraft. Sedan dess är huvudregeln att
det är arbetsgivaren och inte Försäkringskassan som ska betala ut
ersättning under de första fjorton dagarna i en sjukperiod.
41
En annan
skillnad gentemot sjukpenning är att det inte finns något tak i sjuk-
lönen. Ett år senare introducerades en karensdag i sjukförsäkringen.
I februari 1996 sänkte den socialdemokratiska regeringen (1994–
1998) ersättningsnivån i den offentliga sjukförsäkringen till 75 pro-
cent.
42
I januari 1997 förlängdes den lagstadgade sjuklönen till 28
dagar, men den återställdes till 14 dagar redan i april1998.
43
Denna
förändring syns särskilt väl i figurerna 3 och 4, eftersom perioder av
lagstadgad sjuklön inte kompletteras av avtalsförsäkring. Föränd-
37
SFS 1981:718 (prop. 1980/81:187).
38
Självrisker inom sjukförsäkringen kan bestå antingen av ersättningsnivåer under 100 procent
eller av karensdag(ar) för vilka ingen ersättning utgår. Även vid den här tidpunkten låg dock
lönerna för den 90:e percentilen av privatanställda tjänstemän över taket vilket i praktiken
innebar att de inte hade en ersättningsnivå som uppgick till 100 procent. Karensdagen inför-
des år 1993.
39
SFS 1990:161 (prop. 1989/90:100, bil. 7). För de tre första dagarna var ersättningsnivån 65
procent.
40
Prop. 1990/91:59. I april år 1993 infördes även en maxgräns för den totala ersättningen från
den offentliga och den kollektivavtalade sjukförsäkringen tillsammans för inkomster över
taket efter dag 90 i en sjukperiod. Prop. 92/93:31.
41
6 § sjuklönelagen.
42
SFS 1995:1478 (prop. 1995/96:69).
43
SFS 1997:102 (prop. 1996/97:73) och SFS 1997:1311 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 10).