22 / 82
Inledning
22
1.1
Syfte och avgränsningar
Syftet med denna rapport är att dra lärdomar om styrningen i
Försäkringskassan i allmänhet, och inför en eventuell fortsättning
av differentiering av läkarintygen. Rapporten gör detta genom att
beskriva processen fram till beslutet att stoppa utrullningen av de
förenklade läkarintygen.
Rapporten fokuserar i första hand på processen inom Försäkrings-
kassan, inklusive vilket budskap som myndigheten gick ut med till
hälso- och sjukvården. När det gäller orsakerna till de intygsskrivande
läkarnas agerande diskuterar rapporten bara Försäkringskassans roll
i detta. ISF har inte haft möjlighet att intervjua läkare som haft rätt
att skriva förenklade intyg inom ramen för denna studie. ISF har inte
heller intervjuat några processledare eller rehabiliteringssamordnare.
Dessa är anställda av landstingen, och har från hälso- och sjukvårdens
sida haft hand om införandet av intygen. Arbetsgivarna är en annan
intressent i sjukskrivningsprocessen som lämnats utanför analysen
i denna rapport.
I enlighet med uppdragstexten är rapporten i första hand avgränsad
till de negativa effekterna av de förenklade intygen, varför de uppstod
och varför inte de åtgärder som skulle motverka dessa negativa effek-
ter fungerade. Intygens tänkta positiva effekter har bara studerats
översiktligt. Dit hör exempelvis att spara administrativa resurser,
både i hälso- och sjukvården och på Försäkringskassan, och att åtmin-
stone delar av besparingarna skulle användas till bättre läkarintyg och
ett fördjupat arbete från Försäkringskassans sida i mer komplicerade
fall.
1.2
Bakgrund
Utvecklingen av det förenklade läkarintyget skedde i delprojektet
Differentierat intygande
2
som var en del av Försäkringskassans
projekt
En enklare sjukförsäkringsprocess
.
Tanken med det förenklade intyget var att ge läkaren en möjlighet
att fylla i färre uppgifter i sjukfall som ur sjukförsäkringshänseende
var okomplicerade och där patienten bedömdes kunna återgå i arbete
2
Projektet kallas ibland även Rätt info – Rätt insats, men här används genomgående namnet
Differentierat intygande.