9 / 120
9
Sammanfattning
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har av regeringen fått i
uppdrag att ta fram underlag för, och bedöma orsakerna till, utfallet
av Försäkringskassans beslut om assistansersättning. Det gäller såväl
vid nya ansökningar som vid tvåårsomprövningar. Vidare ska ISF
redovisa eventuella förändringar över tid samt tänkbara orsaker till
sådana förändringar. Slutligen efterfrågas en kartläggning av vilka
assistansberättigade förändringarna rör och vilka eventuella andra
samhällsinsatser som dessa erbjuds.
Denna rapport är slutrapporteringen av uppdraget och syftar till att
fördjupa analysen genom att undersöka orsaken till de utfall som
beskrevs i delrapporten som publicerades i december 2012 (ISF
2012:18). En omfattande kartläggning görs av vilka andra stöd som
ges till personer som får indragning av, eller avslag på ansökan om,
assistansersättning. Vidare görs en redovisning av utfallet av För-
säkringskassans beslut om assistansersättning under perioden 2002–
2013 utifrån Försäkringskassans registerdata. Vidare har ISF haft
att bedöma orsakerna till utfallet vid såväl nya ansökningar som vid
omprövning av rätten till assistansersättning, liksom att analysera
eventuella förändringar över tid och lyfta fram tänkbara orsaker till
sådana förändringar. Detta görs i granskningen med en kombination
av ärendeakter från Försäkringskassan och registerdata från Försäk-
ringskassan och Socialstyrelsen.
För personer med omfattande och varaktig funktionsnedsättning kan
särskilda stöd- och serviceinsatser beviljas enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS). Målet för insatserna är att
underlätta det dagliga livet för personer med omfattande funktions-
nedsättning och främja full delaktighet i samhällslivet. Personlig
assistans är en av tio insatser enligt LSS och kan beviljas den som
behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på
sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter
ingående kunskaper om den funktionshindrade. Dessa hjälpbehov
beskrivs i lagen som grundläggande behov. Uppgår dessa behov till
mer än i genomsnitt 20 timmar per vecka har personen rätt till assi-