10 / 120
10
stansersättning, enligt socialförsäkringsbalken (SFB), som admini-
streras av Försäkringskassan. Uppgår de grundläggande behoven inte
till mer än 20 timmar, kan personlig assistans beviljas av kommunen
enligt bestämmelserna i LSS. För personer med funktionsnedsättning
som inte anses uppfylla kriterierna för att beviljas assistansersättning
eller insatser enligt LSS kan liknande insatser med stöd av reglerna
om annat bistånd i socialtjänstlagen (SoL) bli aktuella.
Antalet nya ansökningar om rätt till assistansersättning ökar under
den studerade perioden, från cirka 1 800 till knappt 2 500 mellan
2003 och 2013. Däremot har andelen bifall på nya ansökningar mins-
kat under hela perioden bortsett från 2013. Personer som beviljas
assistansersättning är i stor utsträckning beviljade kommunala stöd
enligt SoL och LSS innan de ansöker om assistansersättning. Var
femte person hade personlig assistans enligt LSS året innan de bevil-
jades assistansersättning.
Antalet avslag på nya ansökningar ökar under perioden, och från och
med 2008 är andelen avslag större än andelen bifall. I genomsnitt
hade runt 60 procent av dem som fick avslag minst en insats enligt
LSS eller SoL nästföljande år. I de fall som kommunen gör en an-
mälan om assistansersättning till Försäkringskassan blir det vanligare
under den studerade perioden att ansökan blir beviljad jämfört med
tidigare år
.
Antalet indragningar på grund av att grundläggande behov inte över-
stiger i genomsnitt 20 timmar per vecka ökar framför allt 2008–2010.
För 2011–2013 har antalet legat kvar på samma nivå. Efter 2009 hade
i genomsnitt knappt 75 procent någon insats enligt LSS året efter in-
dragning, varav runt 70 procent i genomsnitt hade personlig assistans.
Cirka 30–50 personer per år av dem som får indragning får varken
insatser enligt SoL eller LSS nästföljande år.
Bland de som får fortsatt assistanserättning vid en omprövning är
det vanligaste beslutet att det beviljas fler timmar per vecka. Under
den studerade perioden blir det mindre vanligt att det beviljas samma
tid som föregående beslut. Endast en liten andel av de granskade be-
sluten leder till färre timmar per vecka.
År 2009 kom Regeringsrätten med ett avgörande (RÅ 2009 ref. 57),
som slog fast hur grundläggande behov enligt 9 a § LSS ska tolkas.
Det framstår som att rättsfallet har fått genomslag i Försäkrings-
kassans bedömningar, men det är oklart i vilken omfattning. En
anledning är att Försäkringskassan under samma tidsperiod har