69
Den vanligaste anledningen till att det beviljas fler timmar är under
hela perioden att personen behöver extra stöd i form av exempelvis
dubbel assistans eller jour på natten. Från 2011 är extra stöd en moti-
vering i mer än hälften av besluten. Den näst vanligaste motiveringen
från 2011 är ett förändrat hälsotillstånd. Det kan dels handla om ett
ökat hjälpbehov till följd av ett sämre hälsotillstånd, dels om ett
förbättrat hälsotillstånd som gör att personen nu är mer aktiv och av
den anledningen har ett ökat behov av stöd. Endast en orsak, annat,
minskar i andel under perioden. Kategorin består främst av ärenden
där det inte finns någon motivering utöver en förändrad tidsberäkning
i beslutet.
Det kan finnas flera orsaker när Försäkringskassan fattar beslut om
att bevilja samma antal timmar som vid föregående beslutet. Bortsett
från 2013 var den vanligaste orsaken samma bedömning som vid det
föregående beslutet. Under perioden har den motiveringen gått från
att återfinnas i 80 procent till 21 procent av de oförändrade besluten.
Den orsak som ökar mest under perioden är att samma tid beviljas,
men den omfördelas mellan behoven. Vissa behov som vid föregå-
ende beslut hade bedömts som ett grundläggande behov har nu be-
dömts som ett övrigt behov. År 2013 är det vanligt förekommande
att tid omfördelas mellan grundläggande och övriga behov när den
totala tiden är densamma som vid föregående beslut.
När Försäkringskassan beslutar att bevilja färre timmar kan det
grunda sig på en eller flera orsaker. Det är relativt få beslut om färre
timmar, vilket gör att det är svårt att se tydliga mönster när det gäller
orsakernas utveckling. Den vanligaste orsaken till att färre timmar
beviljas är att personen helt eller delvis får en minskning av det extra
stödet (exempelvis dubbel assistans). Andra anledningar är exempel-
vis att personen har mindre vaken tid per dygn eller att enbart en ny
tidsbedömning har gjorts i det aktuella beslutet.
ISF har också undersökt om det finns något mönster mellan utfallet
i det aktuella beslutet och förekomsten av ett aktuellt medicinskt
underlag, se figur 21.