7 / 60
7
Sammanfattning
Tidsgränserna i sjukförsäkringen infördes 2008 och bidrog till att
ytterligare förstärka en redan pågående nedgång av sjukfrånvaron.
Sedan 2010 har sjukfrånvaron emellertid åter vänt uppåt. Rapporten,
som är ett svar på ett regeringsuppdrag, har två syften. Det första är
att studera hur de senaste årens ökning av sjukfrånvaron är relaterad
till sjukskrivningarnas varaktighet. I synnerhet analyseras sanno-
likheten att sjukskrivningarna avslutas i anslutning till att tidsgrän-
serna inom sjukförsäkringen nås. Det andra syftet är att analysera
de långsiktiga individeffekterna av tidsgränserna upp till 180 dagar
med avseende på framtida sjukfrånvaro, sysselsättning och hälsa.
Sjukskrivningarnas varaktighet
I rapporten konstateras att andelen sjukskrivningar som avslutas i
samband med att tidsgränserna nås ökade fram till och med 2011,
men att den därefter har minskat. Med andra ord blev sjukskrivning-
arna först kortare för att därefter, under senare år, bli allt längre. För-
längningen av sjukskrivningstiderna är generell och omfattar såväl
män som kvinnor som är sjukskrivna med olika diagnoser. Vidare
konstateras att Försäkringskassan under senare år i allt mindre ut-
sträckning prövar rätten till ersättning vid dag 90 respektive 180 i
sjukskrivningen i tid. Av figur 1 nedan framgår att Försäkringskassan
i drygt sju fall av tio genomförde 90-dagarsprövningen i tid under
2011. Under andra halvan av 2014 genomfördes samma prövningar
i tid i mindre än fem fall av tio. I figur 2 kan konstateras en liknande
utveckling för prövningen vid 180 dagar.
Av figuren framgår också att utvecklingen av andelen avslutade sjuk-
skrivningar vid tidsgränserna tydligt sammanfaller tidsmässigt med
andelen prövningar som genomfördes i tid. Detta är i sig inte tillräck-
liga belägg för att hävda att det är den lägre prövningsfrekvensen som
har orsakat de längre sjukskrivningarna. Forskning inom både sjuk-