5 / 60
5
Generaldirektörens förord
Föreliggande rapport, som är svar på ett regeringsuppdrag, behandlar
två frågor i anslutning till de tidsgränser i sjukförsäkringen som
infördes 2008. Den första gäller tidsgränsernas effekt på sjukskriv-
ningarnas längd, den andra de eventuella långsiktiga effekterna av
förändrade sjukskrivningstider.
I en tidigare rapport (2010:1) visades tidsgränserna ha haft en begrän-
sad men dock synlig effekt på sjukskrivningstidernas längd. Denna
effekt förstärkte den då nedåtgående trenden i sjukskrivningarna.
Sedan 2011 har sjukskrivningarna ökat, vilket reser frågor både om
orsakerna till den nya utvecklingen och om tidsgränsernas effekt. I
rapporten visas att respekten för tidsgränserna i Försäkringskassans
handläggning nådde sitt maximum under 2011, och att en växande
andel av de långa ärendena därefter inte prövas i tid. Mot bakgrund av
den befintliga forskningen om effekten av tidsgränser och kontroller
bedömer ISF att det här föreligger ett samband.
Beträffande de långsiktiga effekterna av sjukskrivning har olika hy-
poteser framförts. Å ena sidan finns farhågor om att tidsgränserna har
lett till för tidig återgång i arbetet för vissa försäkrade, med åtföljande
långsiktiga komplikationer, å den andra att sjukskrivning i sig kan
leda till att den försäkrade befästs i en sjukroll, med andra negativa
konsekvenser. I rapporten analyseras effekterna på sjukfrånvaro,
sysselsättning och hälsa upp till 3½ år efter det att tidsgränserna på
90 och 180 dagar infördes. Inte för något av utfallsmåtten registreras
några långsiktiga effekter för individen.