8 / 66
8
resultaten bör tolkas med försiktighet. Det går inte att utesluta att
resultaten visar på förändringar som uppträder i samband med att
reformen införs, snarare än på effekter av själva reformen.
En övergripande slutsats är att den ökade kostnaden för arbetsgivaren
inte förefaller ha haft någon större inverkan på sjukskrivningarnas
varaktighet. Resultaten antyder emellertid att reformen kan ha haft
viss påverkan i form av ökade möjligheter för individen att få reha-
bilitering. Detta visar sig genom en ökad benägenhet att lämna sjuk-
penning på heltid för att i stället motta så kallad rehabiliteringspen-
ning. Resultatet är i linje med reformens intentioner och är särskilt
tydligt för grupper som mer sällan genomgår rehabilitering, exem-
pelvis unga, äldre och anställda på arbetsplatser med högst 50 anställ-
da. Därmed skulle resultatet kunna tolkas som att reformen bidrog till
att utjämna användningen av rehabiliteringspenning mellan grupper.
Vidare visar resultaten att sjukskrivning på deltid i lägre utsträckning
övergick till sjukskrivning på heltid efter reformens införande, i
jämförelse med perioden före reformen. Även detta resultat går i för-
väntad riktning utifrån reformens konstruktion och är särskilt fram-
trädande för kvinnor, de mellan 30 och 55 år, och anställda på stora
arbetsplatser. Kvinnor och medelålders var redan innan reformen
överrepresenterade bland deltidssjukskrivna, och det är sannolikt
lättare att anpassa arbetsuppgifter till deltidsfrånvarande på stora
arbetsplatser.
Studier från andra länder visar att arbetsgivare reagerar på ekono-
miska incitament som är kopplade till sjukfrånvaro, men också att
så inte alltid är fallet. Ett skäl till att medfinansieringsreformen av
allt att döma inte har haft några betydande effekter skulle kunna vara
att arbetsgivarnas kunskap om reformen har varit begränsad. Detta
bekräftas av tidigare genomförda enkätstudier. En annan möjlig för-
klaring är att reformen inte gav arbetsgivarna tillräckligt starka driv-
krafter att i högre utsträckning arbeta för att motverka sjukfrånvaro.
Studien begränsas av att medfinansieringen var i kraft i knappt två år,
varför uppföljningshorisonten för potentiella effekter är kort. Det
betyder att det inte går att studera den del av anpassningen som kan
visa sig på lite längre sikt, som till exempel ett intensifierat arbete
med att förebygga sjukskrivning.