5 / 66
5
Generaldirektörens förordI många europeiska länder har arbetsgivaren ett finansiellt delansvar
för sjukfrånvaron, vilket ska motivera arbetsgivarna att förebygga och
motverka sjukfrånvaro. I Sverige betalar arbetsgivaren sedan 1992
den inledande perioden av en sjukskrivning genom sjuklön, i dag i två
veckor. År 2005 infördes det så kallade medfinansieringsansvaret för
arbetsgivare, vilket innebar att arbetsgivaren betalade en särskild
sjukförsäkringsavgift för de arbetstagare som fick sjukpenning på
heltid.
Medfinansieringen motsvarade 15 procent av den anställdas sjuk-
penning under den tid som den anställda var sjukskriven på heltid.
Undantag gjordes för de anställda som var sjukskrivna på deltid och
för vissa andra grupper. Arbetsgivare slapp betala medfinansierings-
avgift för den del av den sammanlagda avgiften som understeg
12 000 kr per år. Systemet upphörde kort efter regeringsskiftet 2006.
Eftersom det var i kraft i knappt två år, kan den del av anpassningen
som visar sig på lite längre sikt, till exempel arbete med att förebygga
sjukskrivning, inte studeras.
I föreliggande rapport redovisas en analys av effekterna på sjuk-
skrivningens längd av de förändrade incitamenten för arbetsgivarna.
Analysen försvåras av att en jämförelsegrupp saknas och att flera
andra politikförändringar genomfördes samtidigt. Som väntat under
dessa förutsättningar verkar den ökade kostnaden för arbetsgivarna
inte ha haft någon större synlig inverkan på sjukskrivningarnas längd.
Dock förefaller reformen att som avsett ha ökat användningen av del-
tidssjukskrivning och av rehabiliteringspenning.
Orsaker till att reformen av allt att döma inte hade några större effek-
ter kan vara att arbetsgivarnas kunskap om reformen var begränsad,
att den inte gav arbetsgivarna tillräckligt starka drivkrafter att arbeta
för att motverka sjukfrånvaro och att den var i kraft alltför kort tid.
För att kunna registrera tydligare effekter skulle man behöva utforma
systemet på ett annat sätt och låta reformen verka under längre tid.