7 / 66
7
Sammanfattning
Hur kostnaderna för sjukförsäkringen ska fördelas mellan stat, arbets-
givare och försäkrade är ständigt en fråga för debatt. Sedan år 1992
betalar arbetsgivaren den initiala perioden i en sjukskrivning genom
sjuklön, vilket ska motivera arbetsgivarna att förebygga och motverka
sjukfrånvaro. Det är inte unikt för Sverige med ett kostnadsansvar för
arbetsgivaren, utan det förekommer i flertalet europeiska länder. Den
1 januari 2005 infördes det så kallade medfinansieringsansvaret för
arbetsgivare, vilket innebar att arbetsgivaren betalade en särskild
sjukförsäkringsavgift (medfinansiering) för de arbetstagare som fick
sjukpenning på heltid. Medfinansieringsansvaret upphörde i praktiken
den 31 oktober 2006.
Medfinansieringen motsvarade 15 procent av den anställdas sjukpen-
ning under den tid som hen var sjukskriven på heltid. Arbetsgivaren
behövde dock inte betala medfinansieringsavgiften om den anställda
istället var sjukskriven på deltid, beviljades sjuk- eller aktivitetsersätt-
ning, fick förebyggande sjukpenning, rehabiliteringspenning eller
sjukpenning för arbetsskada. Arbetsgivaren slapp betala medfinansi-
eringsavgift för den del av den sammanlagda avgiften som understeg
12 000 kr per år.
Rapportens syfte är att analysera hur varaktigheten i påbörjade sjuk-
skrivningar och avslut av dessa sjukskrivningar förändrades i sam-
band med de ökade incitamenten för arbetsgivarna att motverka sjuk-
frånvaro som medfinansieringsreformen innebar. I analysen används
registerdata över sjukskrivningar som har påbörjats under perioden
2002–2004.
Att analysera reformens direkta effekter på sjukfrånvaron är dock
besvärligt eftersom en bra jämförelsegrupp saknas. Tidpunkten för
reformen präglas också av ett flertal politikförändringar vilket för-
svårar möjligheten att särskilja effekten av reformen från effekten
av andra förändringar inom socialförsäkringsområdet. Detta gör att