7
Sammanfattning
I bedömningen av barns rätt till assistansersättning ska Försäkrings-
kassan räkna bort det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska
tillgodose, det så kallade föräldraansvaret. Syftet med granskningen
är att undersöka hur Försäkringskassan tar hänsyn till föräldraansva-
ret när den bedömer rätten till assistansersättning för personlig assi-
stans.
Principen om normalt föräldraansvar finns i förarbetena till assi-
stansreformen år 1994, och fördes in i 51 kap. 6 § socialförsäkrings-
balken år 2011. Det framgår dock varken av bestämmelsen eller av
förarbetena till den hur föräldraansvaret ska avgränsas och bedömas.
Försäkringskassan beskriver inte i vägledningen när eller hur hand-
läggare ska göra avdrag för normalt föräldraansvar. Vid intervjuer
med handläggare vid lokala försäkringscenter (LFC) har det också
kommit fram att styrningen från huvudkontoret uppfattas som otill-
räcklig.
En granskning av Försäkringskassans akter för ärenden om assistans-
ersättning för barn visar dessutom att Försäkringskassans bedöm-
ningar av föräldraansvaret varierar.
Av intervjuerna framgår vidare att det finns tydliga skillnader i ut-
gångspunkten av bedömningen av föräldraansvaret vid prövning av
barns rätt till personlig assistans, vilket också bekräftar resultaten
från aktstudien. Det förekommer till exempel att de intervjuade hand-
läggarna utgår från egna eller kollegors erfarenheter av vad barn i
en viss ålder klarar av, utöver den begränsade praxis som finns på
området.
Det har under åren i olika sammanhang konstaterats att Försäkrings-
kassan saknat verktyg för att säkerställa en enhetlig och rättsäker
tillämpning av principen om föräldraansvar i assistansersättningen.
Denna granskning visar att problemet kvarstår.
