5
Generaldirektörens förord
I bedömningen av barns rätt till assistansersättning ska Försäkrings-
kassan räkna bort det hjälpbehov som ett barn normalt har, det så
kallade
föräldraansvaret
. I föreliggande rapport redovisas hur För-
säkringskassan beaktar föräldraansvaret när den bedömer rätten till
assistansersättning för personlig assistans.
Det har tidigare i olika sammanhang konstaterats att Försäkrings-
kassan har saknat verktyg för att säkerställa en enhetlig och rättsäker
tillämpning av principen om föräldraansvaret i assistansersättningen.
Huvudslutsatsen av denna granskning är att bedömningarna av för-
äldraansvaret varierar och att problemet därmed kvarstår. I vissa fall
finns domar som ger viss vägledning för bedömningen, men inter-
vjuer med handläggarna inom myndigheten visar att de ofta tvingas
utgå från egna eller kollegors erfarenheter av vad barn i en viss ålder
klarar av.
Styrningen och stödet till handläggarna behöver alltså utvecklas.
Dels behövs ett bättre verktyg för handläggarna när de bedömer vad
som är normalt i omhändertagandet av barn i olika åldrar, dels ett stöd
i bedömningen av vilka konsekvenser olika funktionsnedsättningar
får för förmågan att klara av olika vardagsysslor. ISF har i en tidigare
rapport (2013:12) argumenterat för att det internationellt etablerade
klassifikationssystemet ICF-CY skulle kunna var till hjälp i Försäk-
ringskassans utredningar och bedömningar.
En annan viktig observation är att Försäkringskassan bör standar-
disera hur bedömningen av föräldraansvaret dokumenteras i missiv
och beslut.
