Rapport 2015-6

39 / 88

39
effekten av taket, vilket beror på löneskillnaderna. Resultaten för
landstingsanställda redovisas nedan, medan resultaten för kom-
munanställda redovisas i bilaga 3.
Förändringarna i de faktiska ersättningsnivåer som här redovisas
beror på en kombination av förändringar i de nominella ersättnings-
nivåerna inom båda försäkringarna och på skillnader i ersättnings-
nivåer, inkomst och löneutveckling mellan avtalsområdena. I resul-
taten över den 25:e percentilen beror samtliga förändringar på beslut
om ändrade nominella ersättningsnivåer och på införandet av en
omräkningsfaktor år 2003.36 I motsvarande resultat för den 90:e
percentilen beror de illustrerade förändringarna också på en tydlig
effekt av taket, det vill säga på minskade faktiska ersättningsnivåer
på grund av att allt fler har en allt större andel av sin inkomst över
taket i försäkringen.
Kortare sjukfrånvaro definieras här som sjukperioder som pågått i 15
dagar, och de ersättningsnivåer som presenteras nedan gäller alltså för
sjukfrånvaro av denna längd.
Anm. figur 3 och 4: Inkomststatistik för privatanställda arbetare saknas innan år 1992.
Ersättningsnivån för privatanställda arbetare från avtalsförsäkringen uppgick till 3 kr/dag
(skattefritt) 1982–1984, 6–21 kr/dag (skattefritt) 1985–1990 och 12,5 % av sjukpenningen 1991.
Skattefri ersättning innebär att den ersättningsnivå som här redovisas är något underskattad.
36 Omräkningsfaktorn innebär att den inkomstbas på vilken sjukpenning beräknas ska minskas
med en viss procent (exempelvis 3 procent om omräkningsfaktorn är 0,97) innan ersättnings-
nivån på 80 procent räknas fram. Omräkningsfaktorns storlek har förändrats över tid och
beskrivs vidare i avsnitt 5.2.