45 / 60
45
6
Avslutande diskussion
Tidsgränserna i sjukförsäkringen infördes 2008 och bidrog till att
ytterligare förstärka en redan pågående nedgång av sjukfrånvaron.
Sedan 2010 har emellertid sjukfrånvaron åter vänt uppåt. En del-
förklaring till det är de nya reglerna inom sjuk- och aktivitets-
ersättningen (tidigare: förtidspension) som infördes 2008 och som
innebär att möjligheterna att beviljas en mer permanent ersättning
från sjukförsäkringen kraftigt har begränsats. Detta har i sin tur
inneburit att personer i stället går sjukskrivna längre.
I den här rapporten har det konstaterats att andelen sjukskrivningar
som avslutas i anslutning till tidsgränserna ökade till och med 2011,
men därefter har minskat. Minskningen är generell och omfattar såväl
män som kvinnor som var sjukskrivna med olika diagnoser. Vidare
konstateras att Försäkringskassan under senare år i allt mindre ut-
sträckning prövar rätten till ersättning vid dag 90 respektive 180 i
sjukskrivningen i tid. Under 2011 genomförde Försäkringskassan
prövningen vid 90 dagar i tid i drygt sju fall av tio. Denna andel hade
till andra halvan av 2014 sjunkit till under fem fall av tio. Under sam-
ma period kan en liknande minskning också konstateras för andelen
genomförda 180-dagarsprövningar i tid.
Utvecklingen av andelen avslutade sjukskrivningar vid tidsgränserna
sammanfaller tidsmässigt med andelen prövningar som har genom-
förts i tid. Detta är i sig inte ett tillräckligt belägg för att hävda att
det är den lägre prövningsfrekvensen som har orsakat de längre sjuk-
skrivningarna. Emellertid visar en omfattande forskning inom både
sjukförsäkringen och den angränsande arbetslöshetsförsäkringen att
tidsgränser och kontroll i olika former har betydelse för användningen
av försäkringen: ju mer kontroll, desto kortare blir ersättningsperio-
derna i genomsnitt. Det är därmed mycket sannolikt att den försva-
gade regeltillämpningen är en delförklaring till de allt längre sjuk-
skrivningstiderna och den högre sjukfrånvaron de senaste åren. Det