40
Det metodstöd som finns i vägledningen för hur handläggaren ska
föra dokumentation under ärendets gång beskriver inte när eller hur
man ska göra avdrag för normalt föräldraansvar. Vid intervjuer med
handläggare vid LFC framkom att styrningen från huvudkontoret
uppfattas som otillräcklig. Flera av de intervjuade menar att det lokala
stödet är till större hjälp än det centrala. Utbredd lokal styrning med-
för dock en risk för olikheter i bedömning mellan kontoren.
Vid intervjuerna framkommer tydliga skillnader i bedömningen av
normalt föräldraansvar. Det framgår att de intervjuade vid flertalet
LFC utgår från, utöver de domar som finns på området, egna eller
kollegors erfarenheter om vad barn i en viss ålder klarar av. Det kan
exempelvis handla om vid vilken ålder barn slutar använda blöjor.
De intervjuade vid ett LFC menar i stället att det är problematiskt att
utgå från egna erfarenheter och tar om möjligt hjälp av den medicin-
ska och pedagogiska världen. Det finns också tydliga skillnader i
bedömningen av föräldraansvar för andra personliga behov, där vissa
av de intervjuade menar att man kan göra avdrag för föräldraansvar
för andra personliga behov tills barnet är 16 år, medan andra menar
att principen slutar vara tillämplig när barnet är 12 år. Sammantaget
framkommer ett mönster av lokala lösningar vid intervjuerna, och
de intervjuade hänvisar till att varken domarna som finns på området
eller informationen i vägledningen ger tillräcklig ledning vid bedöm-
ningen.
I aktstudien bekräftas det mönster som kom fram under intervjuerna,
det vill säga att Försäkringskassan bedömer föräldraansvaret på olika
sätt. Då man gör avdrag för föräldraansvar förekommer två huvud-
typer av lösningar. En typ av avdrag är ett allmänt åldersavdrag där
man utifrån barnets ålder drar av antingen ett visst antal timmar eller
en viss andel av det totala stödbehovet. Den andra typen av avdrag
är ett behovsbaserat avdrag där handläggaren för samtliga eller vissa
behov redogör för hur stor del av behoven som kan tillgodoses av
normalt föräldraansvar. I 26 procent av de granskade ärendena saknas
en bedömning av föräldraansvar i beslut och missiv.
Utifrån intervjuerna och aktstudien går att konstatera att bedömning-
arna av hur omfattande ett normalt föräldraansvar är görs på olika
sätt i handläggningen av assistansersättning, vilket innebär en risk för
osakliga skillnader i besluten. De intervjuade handläggarna upplever
också att föräldraansvaret är otydligt och svårbedömt. Skillnader i
bedömning av föräldraansvar är en brist, eftersom besluten inte blir
förutsägbara.
