39
5
Diskussion och slutsatser
När Försäkringskassan bedömer barns behov av personlig assistans
ska myndigheten ta hänsyn till det så kallade föräldraansvaret. Det
innebär att man ska dra av den del av stödbehovet som är normalt för
ett barn i samma ålder utan funktionsnedsättning. Till exempel måste
i princip alla barn som är två år ha hjälp med att borsta tänderna eller
med att ta av och på kläder. Den här typen av förmågor hos barn är
naturligtvis individuellt utvecklade. Försäkringskassan måste trots
detta göra ett generellt ställningstagande, eftersom myndigheten är
skyldig att dra av tid för vad barn i allmänhet klarar av i den rättsliga
bedömningen.
Rättssäkerhet förutsätter tydlighet i den rättsliga regleringen och
annat stöd som ligger till grund för bedömningen och beslutet. Riks-
dag och regering kan styra antingen på en mer övergripande nivå
genom författningar som ger ett stort tolkningsutrymme och över-
lämna åt förvaltningsmyndigheter och domstolar att tolka allmänt
hållna författningstexter och förarbeten, eller på detaljnivå genom
författningar som innehåller detaljerade regler, vilket även kan inne-
fatta bemyndigande för förvaltingsmyndigheter att utfärda myndig-
hetsföreskrifter. I det första fallet åligger det förvaltningsmyndigheten
att styra verksamheten genom inte rättsligt bindande allmänna råd
eller andra vägledande dokument. Utformningen av styrning på för-
valtningsnivå beror alltså på hur lagstiftningen är utformad. Ju större
tolkningsutrymme beskrivningar i författningarna och förarbetena
ger, desto större är behovet av styrning på förvaltningsnivå.
Principen om normalt föräldraansvar fanns i förarbetena till assi-
stansreformen, och fördes in i 51 kap. 6 § SFB som en kodifiering av
praxis (se avsnitt 3.3). Bestämmelsen om föräldraansvar ger ett stort
tolkningsutrymme. Inte heller av förarbetena framgår hur föräldra-
ansvaret ska avgränsas och bedömas.
