28
att därefter minska. I Finland och Danmark har andelen i ersättnings-
formen varit relativt konstant respektive minskat under perioden.
Utvecklingen för ungdomar skiljer sig från utvecklingen för befolkningen
i sin helhet (se figur 7). Andelen individer i åldern 16-29 år med aktivi-
tetsersättning har ökat i samtliga länder. Från att ha varit på jämförbara
nivåer år 2000 har ökningen varit tydligast i Sverige, där andelen har
stigit från 1 procent 1998 till 2,2 procent 2009. Till viss del kan ökningen
i Sverige förklaras av den förändrade åldersgränsen för rätten till aktivi-
tetsersättning.
Figur 7.
Mottagare av aktivitetsersättning i åldrarna 16*-29 år som
andel av befolkningen i åldersgruppen, procent
Källa
: Försäkringskassan, Statistiska centralbyrån, NAV, Statistisk sentralbyrå,
Pensionsskyddscentralen, Statistikcentralen, Ankestyrelsen, Danmarks statistik.
Anm
: *Den nedre åldersgränsen varierar mellan länderna. År 2003 ändrades den lägre
åldersgränsen i Sverige från 16 till 19 år.
I samtliga undersökta länder har en större andel män än kvinnor aktivi-
tetsersättning bland unga. I Sverige är dock skillnaden mellan könen
mindre än i övriga länder.
Figur 8 visar utvecklingen av andelen unga som varje år beviljas aktivi-
tetsersättning, nedan kallat nybeviljanden, för individer i åldern 20-29 år.
Anledningen till att inte inkludera den yngsta åldersgruppen, upp till 19
år, är för att underlätta jämförelsen länderna emellan över tid. Det är
dock viktigt att notera att det är just i denna grupp som ökningen av
antalet nybeviljanden har varit som tydligast i Sverige. Av figuren fram-
0,0%
0,5%
1,0%
1,5%
2,0%
2,5%
98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09
År
Sverige
Norge
Finland
Danmark
