52 / 120
52
timmar per vecka för att ha rätt till assistansersättning. I tabell 1 går
det att utläsa hur fördelningen av beslut om avslag på dessa grunder
såg ut före och efter 2009.
99
Tabell 1.
Huvudorsak till avslag, andelar fördelade på beslutsår
Orsak till avslag
Före 2009
Efter 2009
Grundläggande behov ≤ 20 tim/vecka
78 %
58 %
Omfattas inte av personkretsarna
100
20 %
41 %
Antal beslut
125
100
Källa:
ISF:s aktgranskning.
Den vanligaste orsaken till avslag, både före och efter 2009, är att
personen inte bedöms ha tillräckligt omfattande grundläggande
behov.
101
Orsaken minskar dock i andel efter 2009. I de andra ären-
dena har orsaken till avslagen främst varit att personen inte bedöms
uppfylla kriterierna för att tillhöra personkretsen. Den orsaken för-
dubblar sin andel efter 2009. I granskningen har ISF hittat flera fall
där bedömningen av de grundläggande behoven och bedömningen
av personkretstillhörighet har gjorts samtidigt, trots att de utgör sepa-
rata steg i bedömningen. Med andra ord grundas bedömningen av
personkretstillhörighet i vissa fall inte på hela hjälpbehovet, det vill
säga, både grundläggande och övriga behov. Att det över tid sker en
omfördelning mellan orsakernas andelar kan förklaras av att det har
förtydligats hur bedömningen av såväl grundläggande behov som
personkretstillhörighet ska göras.
102
I tre fall har avslaget berott på
att personen har varit 65 år eller äldre vid ansökningstillfället.
99
När indelningen görs i före och efter 2009 gäller 2002, 2005 och 2008 för år före 2009,
respektive 2011 och 2013 för år efter 2009. Indelningen görs för att relevanta förändringar
i rättspraxis och tillämpning främst är från 2009 och framåt. Se 2.3.1 och 2.3.2.
100
I den här gruppen ingår personer som har medicinska tillstånd som inte uppenbart omfattas
av personkretsen enligt 1§ LSS. Exempel på medicinska tillstånd är fibromyalgi, balans-
störning, bröstcancer och posttraumatiskt stresstillstånd. Att personerna inte bedöms tillhöra
personkretsen kan bero på att varaktigheten inte är styrkt, eller att underlagen inte styrker
omfattande behov som orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen, utan fram-
för allt visar att tillstånden kräver hjälp från hälso- och sjukvården. I vissa fall kan det alltså
handla om att personen i första hand inte är i behov av personlig assistans, utan snarare
behöver sjukvårdande eller livsuppehållande insatser (vilket assistansersättning inte lämnas
för).
101
Bland personer som fick avslag på den grunden finns det fem fall där personkretsen inte har
bedömts.
102
Se 2.3.1 och 2.3.2.