Rapport 2018-16

Hur den skiftande styrsignalen – från förtroende till rättssäkerhet – får genomslag i handläggningen av sjukpenning 96 Problematiskt när handläggarna saknar proaktivt stöd De flesta av de intervjuade handläggarna tycker att det är proble- matiskt att de inte har tillräcklig tillgång till specialister. Ett problem som handläggarna nämner är att när det är långa väntetider till specia- lister eller försäkringsmedicinska rådgivare (FMR) så hinner hand- läggarna inte vänta på en tid, eftersom de ofta snabbt behöver komma vidare i ärendet. En handläggare berättar: Ibland kan det vara så här att jag måste gå till FMR eller en specialist för att ens kunna fatta ett beslut för att om den här personen ska få pengar, då kan de få vänta i två veckor för att jag behöver gå till FMR, men det finns inga tider. Hur förklarar man det? Bristen på tillgång till stöd gör att handläggarna inte får hjälp att sätta sig in i förändringar ordentligt. Det medför i sin tur att handläggarna gör som de tror är rätt, och att de sedan skickar ärendet vidare för att specialisten ska kvalitetssäkra det. Även om det blir rätt i slutändan så beskriver flera av handläggarna att det blir mer arbete eftersom det blir en ond cirkel. När handläggarna inte hinner sätta sig in i en för- ändring och få en djup förståelse av förändringens innebörd skickar de ärendet till specialisten och förlitar sig på att specialisten korri- gerar eventuella felaktigheter. När handläggarna då gör som specia- listen föreslår, utan att själv ha förstått varför specialisten har ändrat, så upprepas proceduren vid nästa tillfälle när samma osäkerhet upp- står i ett annat ärende. Det blir då merarbete för specialisterna och de får mindre tid till att stödja handläggarna proaktivt. En handläggare förklarar: De nya interimistiska besluten som kom i januari har vi inte riktigt förstått än. Vi vet inte riktigt hur det funkar, men vi har inte tid att själva söka rätt och få en förståelse för det. Så att ”Äh, men jag tror att det är så. Jag skickar det till kvalitetssäkring”. Så får specialisten kika på det, får kommentarer tillbaks ”Okej, det är så vi ska göra”, och så gör man det. Fortfarande inte riktigt förstått, men skriver in det de säger, skickar iväg och får igenom det. Samma sak nästa gång, och det blir som en ond spiral det där. På vissa kontor är tillgången till specialister bättre På andra kontor beskriver handläggarna att de har tillräckligt stöd av specialisterna. På ett kontor säger handläggarna att de sade ifrån till ledningen när de upplevde att de inte längre fick det stöd som de