Rapport 2018-16

Hur den skiftande styrsignalen – från förtroende till rättssäkerhet – får genomslag i handläggningen av sjukpenning 93 Flera av de intervjuade menar att teamarbetets intensifiering kan ha bidragit till att färre försäkrade beviljas sjukpenning. De intervjuade tror att det bidrar till att handläggarna gör fler avslag eftersom de tillämpar tidsgränserna i rehabiliteringskedjan striktare. Ju fler som tittar på ett ärende desto större är möjligheten att upptäcka saker som behöver utredas. Att diskutera ärenden i teamen har också gjort att handläggarna i större utsträckning fått samma syn på hur försäkringen ska tillämpas. En handläggare berättar: När man bedömer ärenden tillsammans är det ofta så att man behöver komplettera, för man ser oftast att någonting saknas och det behöver ställas frågor kring. Jag tror det var i den vevan vi började titta på det ihop. När man tar upp vissa ärenden i teamet så tänker vi mycket mera likt nu än vi gjorde innan. Vi diskuterar ärenden mycket mer vilket jag tror bidrar till att vi gör mer lika. Många beskriver också att kontoret har en ”ryggsäck” med långa sjukfall. När andra handläggare i dag tittar på dessa ärenden ser de att lagen tillämpats generöst när det gäller många försäkrade som beviljades ersättning under perioden då fokus var på ökat förtroende. Eftersom tillämpningen i dag är striktare får försäkrade därför avslag i en del äldre ärenden. En specialist beskriver att det är en bekymmer- sam situation: Det har varit en jobbig tid. Vi har sänkt sjuktalet oerhört, och det har varit jättemånga jobbiga samtal på vägen och handläggare som har slutat och så har en annan handläggare fått ta över och sett att ”Nej, men här finns ingen rätt till sjukpenning”. Det är nog kanske mest slitsamt. Om man jobbar enligt rehabkedjan och man släpper in dem som ska in och så drar man in det som ska dras in vid dag 180, då går det att förklara. Men om du får ett ärende, en person har varit sjukskriven fyra–fem år på jättedåliga underlag och det egentligen inte finns grund för att se att arbetsförmågan är nedsatt. Att förklara det för den försäkrade då, och samtidigt inte låtsats om att här kanske Försäkringskassan inte riktigt gjort vad de ska. Det är krävande. En annan förklaring till att det kan bli avslag i äldre ärenden som kommer fram vid intervjuerna är att många av handläggarna inte var skolade i att bedöma rätten till ersättning under perioden då förtroende var fokus i styrningen. Det gällde fram för allt under den övergångsperiod när omorganiseringen till kundflöden gjordes (se avsnitt 2.2.2).