Rapport 2018-16

Hur den skiftande styrsignalen – från förtroende till rättssäkerhet – får genomslag i handläggningen av sjukpenning 92 Några av de intervjuade lyfter även att teamet kan bli styrande. Skälet till det är att handläggarna ofta följs upp på hur de ligger i förhållande till teamet, och de ska då ligga på en liknande och jämn nivå när det exempelvis gäller avslag. Det kan göra att handläggare känner sig utpekade och att de känner ett tryck att göra lika. I intervjuerna fram- kommer även att olika team delvis har olika kulturer. Det kan handla om olika tolkningar av styrningen eller hur de ska tillämpa försäk- ringen, och om hur teamet arbetar, exempelvis med att komplettera läkarintyg. Har en eller flera handläggare i teamet en annan uppfatt- ning än de övriga så kan de uppleva sig styrda. Det kan också leda till krockar inom eller mellan teamen. Flera av de intervjuade tror att det kan vara viktigt att fortsätta att utveckla teamarbetet för att handläggarna ska använda bedömnings- utrymmet på ett mer enhetligt sätt över tid. En enhetschef säger: Nu pratar vi mycket mer om rätten till sjukpenning. Och jag tror att det vinner man på, för det blir samsyn, det blir mer lika bedömningar, för det är ju ett stort utrymme man har att bedöma. Det tror jag man behöver, för att känna att det är inte bara jag som tycker så här, utan vi är flera. Just teamarbetet tror jag jättemycket på. 3.5.2 Att arbeta i varandras ärenden kan leda till andra bedömningar Flera av de intervjuade handläggarna påpekar att de i dag arbetar i varandras ärenden på ett helt annat sätt än tidigare. De intervjuade förklarar det med att vissa kontor har prövat att flera handläggare ska arbeta i samma ärende eller att ärenden flyttas mellan handläggare eftersom personalomsättningen är hög. När en handläggare tar över en annan handläggares ärenden så uppfattar den nye handläggaren många gånger ärendet annorlunda än den ursprungliga handläggaren. Handläggarna påpekar att en konsekvens av det kan bli att det på kort sikt kan bli fler avslag. En handläggare beskriver det på följande sätt: Sitter man på sina egna ärenden i sin egen korg och har gjort det i många år, så sitter man med skygglappar på. Så kommer någon annan utifrån och ser ett ärende och bara säger ”men hallå”, det här ser inte riktigt bra ut. Där hade vi en del indragningar, när vi började gå in i varandras ärenden och kolla, då började vi se saker. Jag tror det är lätt hänt att man sitter på sitt eget och kör på i det spåret man har kört.