Rapport 2018-16

Diskussion och slutsatser 128 5.2 Fokusändringarna leder till oförutsedda konsekvenser i handläggningen Det behöver inte vara fel att styrningen av en myndighet förändras. Myndigheter ska kunna styras, och styra, för att politiken ska kunna verkställas och få effekt. Men regeringen och myndighetsledningen bör samtidigt ha i åtanke att styrförändringar kan medföra oförut- sedda konsekvenser på den lokala handläggningsnivån. Regeringens och myndighetslednings styrning har dessutom lett till att arbetet på den lokala nivån har förändrats. I detta avsnitt redovisar vi fyra oförutsedda konsekvenser av fokusändringar i styrningen för hand- läggningen av sjukpenning. 5.2.1 Styrningens fokus påverkar tillämpningen Vår granskning visar att förändringar i styrningens fokus bland annat medför att myndigheten tillämpar lagen på olika sätt. Detta blir möj- ligt genom det bedömningsutrymme som lagen medger. Styrningen påverkar också hur handläggarna kan använda bedömningsutrymmet i praktiken. Det finns fortfarande spår kvar i äldre ärenden av hur handläggarna använt lagens bedömningsutrymme utifrån tidigare fokus i styrningen. Därmed kan fokus från tidigare styrperioder ”leva kvar” i pågående ärenden, särskilt i de långvariga ärendena. Vår analys visar att dessa ärenden blir svåra att hantera och svåra att förklara utifrån att handläggarna nu tillämpar lagen på ett annat sätt än tidigare. ISF bedömer att samma fenomen kan uppstå när Försäkringskassan inför tillfälliga prioriteringsordningar för att hantera hög arbets- belastning på grund av exempelvis ett högt inflöde av ärenden, hög personalomsättning, omorganisering eller att myndigheten inför nya arbetssätt. Det gör att gamla prioriteringar lever kvar och påverkar vad handläggarna prioriterar i handläggningen. Variationen i tillämpningen kan medföra att en del kontor får en ”ryggsäck” av långvariga ärenden som de behöver hantera. På kontor med många långvariga ärenden får handläggarna relativt sett fler ärenden att hantera eftersom budgettilldelningen görs utifrån inflödet av nya ärenden och inte utifrån hur många pågående ärenden kontoret har. Det kan enligt ISF medföra att handläggningen av ärenden görs olika grundligt på olika kontor och vid olika tidpunkter.