Rapport 2018-16

Hur den skiftande styrsignalen – från förtroende till rättssäkerhet – får genomslag i handläggningen av sjukpenning 100 3.7.1 Färre personliga möten och fler telefonkontakter När mer tid läggs på att utreda rätten till sjukpenning finns mindre tid för handläggarna till att delta i möten. Handläggarna deltar därför i dag i färre möten med den försäkrade och med externa aktörer. I vilken utsträckning handläggarna deltar i möten varierar mellan kontoren och beror på att chefers styrning och överenskommelser i teamet är olika mellan olika kontor och team. Handläggarna deltar i färre personliga möten På samtliga kontor betonar flera intervjuade med olika yrkesroller att Försäkringskassan under den period där styrningens fokus låg på ökat förtroende gav för mycket service till externa aktörer. De inter- vjuade menar att myndigheten har hjälpt till med sådant som egent- ligen inte ingår i Försäkringskassans uppdrag. Exempelvis gick hand- läggarna ibland på möten för att stötta eller informera, inte för att mötet behövdes för Försäkringskassans utredning av enskilda ären- den. En samordningsansvarig förklarar: Vi var mycket behjälpliga med en hel del saker som inte ingår i Försäk- ringskassans uppdrag. Vi var både arbetsgivare och hälso- och sjukvård, så det handlade inte bara om samordning. I dag springer vi inte på alla bollar. När handläggarna skulle gå på möten i många ärenden medförde det att de hade mindre tid över för att göra grundliga utredningar och för att säkerställa att de fattade rätt beslut. I dag går handläggarna bara på möten när handläggaren bedömer att mötet har betydelse för ärendet. På så sätt har handläggarna fått mer tid för handläggningen, tid som de använder för att utreda om den försäkrade har rätt till sjukpenning. I stället för att gå på möten har handläggarna huvudsakligen telefon- kontakt med den försäkrade och med berörda aktörer, och upplyser exempelvis arbetsgivare om att de kan ha möten med vården utan att någon från Försäkringskassan deltar. De intervjuade upplever att det faktum att handläggarna går på färre möten i dag beror på att de har fått signaler om att de verkligen ska fundera över syftet med mötet. Handläggarna ska bara gå på möten om det behövs för Försäkringskassans utredning och om mötet bidrar till att driva ärendet framåt. Det kan exempelvis behövas ett möte för att göra en plan för hur den försäkrade ska återgå till arbete, för att