Rapport 2018-16

Hur den skiftande styrsignalen – från förtroende till rättssäkerhet – får genomslag i handläggningen av sjukpenning 101 utreda om den försäkrade behöver rehabilitering eller för att sam- ordna insatser. Men samtidigt är uppfattningen på flera kontor att möten med de försäkrade har prioriterats bort i allt för hög utsträck- ning. Signaler om färre möten har tolkats olika Signalerna om att handläggarna noga ska fundera över syftet med mötet beskriver handläggarna komma ”uppifrån”. I intervjuerna framkommer att signalerna har tolkats olika på olika kontor, där en del handläggare har uppfattat att de inte alls ska ta initiativ till möten eller gå på möten som andra kallar till. Andra handläggare har tolkat det som att de ska gå på möten, men att de ska tänka till en extra gång på vad syftet med mötet är. På en del kontor beskriver de intervjuade att möten periodvis har dragits in av arbetsmiljöskäl, för att hand- läggarna ska kunna hantera sin arbetsbörda. Handläggarna beskriver även att möten är tidskrävande. Mötena kräver – utöver mötestiden – tid för förberedelse och planering, eventuellt restid, och tid för att dokumentera resultaten efteråt. De som vi har intervjuat säger att det medför att möten är något som handläggarna själva ofta prioriterar ned, för att i stället prioritera andra moment. En handläggare beskriver: Vi får gå på möten, men vi ska tänka till vad syftet är innan vi genomför, eller går på möten. Och det gör väl att det är en av sakerna som stryker med eftersom man hela tiden styrs och jagas i att ha många ärenden, ha startat ärenden och hur många dokument du har tagit hand om och de här sakerna som man mäter, hur lång tid tar det innan folk får sin första utbetalning. Någonstans måste man ju nedprioritera något annat. Även handläggare på andra kontor menar att det ofta är tiden som styr och avgör om de tar initiativ till eller går på möten. De menar att de ”gör så gott de kan” med den begränsade tid de har tillgång till för att hantera arbetet. En handläggare uttrycker: Det är ju tiden som är den springande punkten. Vad vi har tid att göra, liksom. Man skulle ju i vissa ärenden vilja ha möten, fast man ringer i stället. Försöker kanske samordna på telefon fast man skulle vilja ha haft ett avstämningsmöte. Men tiden är så knapp. Vi får hela tiden höra att du måste plocka ärenden, det svämmar över i korgen. Då är det det som styr. Man måste starta upp ärenden i stället för att jobba med dem man redan har.