7 / 58
7
Sammanfattning
Sveriges kommuner tar årligen emot cirka 10 miljarder kronor i
statlig assistansersättning från Försäkringskassan för att utföra
personlig assistans åt brukare som valt dem som assistansanordnare.
Kommunernas kostnader för att utföra statligt finansierad person-
lig assistans är ett underlag inför regeringens årliga beslut om den
timschablon som ersättningen utgörs av. Syftet med denna studie
är att undersöka hur kommunerna följer upp till vilka kostnader de
använder assistansersättningen och i vilken mån de drabbas av ett
underskott eller får ett överskott.
Resultatet tyder på att de flesta kommuner inte har någon detaljrik
redovisning och uppföljning av assistansverksamheten. Det före-
kommer också att kommuner inkluderar kostnader som inte ska ligga
till grund för bestämmandet av en ny timschablon, kostnader som i
stället ingår i kommunernas så kallade basansvar. Granskningen visar
dessutom att flera kommuner uppger att deras kostnader för att utföra
personlig assistans understiger timschablonen.
ISF konstaterade i rapporten
Assistansmarknaden – En analys av
timschablonen
(2012:12) att många privata företag som utför per-
sonlig assistans med statlig assistansersättning överkompenseras.
En slutsats blev att ersättningsystemet för statlig assistans bör ses
över, bland annat för att bättre motsvara de olika villkor som gäller
för olika assistansanordnare. När rapporten publicerats tillsatte
regeringen Assistansersättningsutredningen, som på en generell
nivå bekräftade uppgifterna om överkompensation (SOU 2014:9).
Den här rapportet visar att det finns en osäkerhet kring kommunernas
kostnad för att utföra personlig assistans och att kostnadsläget vari-
erar stort bland kommunerna. Därför är det relevant att också mot
bakgrund av dessa uppgifter att se över det nuvarande systemet med
en ersättning som är utformad utan hänsyn till anordnarformen och
andra individuella omständigheter.