35 / 60
35
5
Rehabiliteringskedjans långsiktiga
effekter för individen
I den här delen av rapporten ska studeras om rehabiliteringskedjans
tidsgränser upp till 180 dagar har några långsiktiga effekter för indi-
viden beträffande sjukfrånvaro, sysselsättning och hälsa. I analysen
används samma population som i Hägglund (2012), där särskilt fokus
ägnas åt gruppen utlandsfödda.
5.1
Analytisk ansats
För att analysera effekterna av tidsgränserna vid 90 och 180 dagar
utnyttjar Hägglund (2012) det faktum att de som påbörjade en sjuk-
skrivning innan den 1 juli 2008 undantogs från de nya reglerna till
och med den 1 januari 2009. I stället handlades deras ärenden enligt
det gamla regelverket. Därmed uppstod en experimentliknande situa-
tion där personer som påbörjade en sjukskrivning i stort sett samtidigt
– under den första veckan i juli (behandlingsgrupp) respektive den
sista veckan i juni (jämförelsegrupp) – omfattades respektive inte
omfattades av de nya reglerna under en övergångsperiod. För att ta
hänsyn till potentiella skillnader i sjukfrånvaro som beror på vilken
vecka i månaden sjukskrivningen påbörjades, analyserades effekterna
genom en relativ jämförelse med sjukskrivningar som påbörjades
under motsvarande två veckor under 2007.
22
Trots att de tidsbestämda
prövningarna utfördes endast i begränsad utsträckning under 2008 (se
figur 3), påträffades effekter i form av en ökad återgång, i synnerhet
bland dem som fortfarande var sjukskrivna efter fem månader.
22
I utvärderingslitteraturen kallas studiedesignen ”skillnad i skillnad-analys”.