Rapport 2018-16

Hur den skiftande styrsignalen – från förtroende till rättssäkerhet – får genomslag i handläggningen av sjukpenning 79 rar det att medföra att handläggarna inte längre uppfattar tidigare aktiviteter som viktiga och att de då nedprioriteras. En specialist beskriver styrningen på aktiviteter på följande sätt: Vi har styrt väldigt mycket genom årens lopp. Vi har styrt att hand- läggarna ska göra en plan för återgång i ett antal procent av ärendena. Då prioriterades det. Det gjordes planer oavsett behov. En handläggare kunde ringa någon som sa: ”På måndag ska jag återgå i jobb”. Då svarade handläggaren: ”Ja, men vad bra då hinner jag göra en plan för återgång”. Men den var inte värd någonting. Nackdelen med att ha ett sådant förhåll- ningssätt, ”Nu är det plan för återgång som gäller”, och nästa år då säger man ”Ja, men nu är det tidig kontakt som gäller, ni ska ringa allihop inom fem dagar”. Då är inte plan för återgång prioriterat längre, vilket gör att inga planer för återgång görs. Vi tar ifrån handläggarna självtänket. Säger vi ”Hoppa”, då hoppar de. Men säger vi inte det, då gör de inte det. Chefernas styrning skiljer sig mellan kontoren I likhet med en del av de intervjuade handläggarna upplever några av cheferna att styrningen betonar tidsgränserna allt för mycket och att det kan bli ett problem. De påpekar att utredningarna också måste vara bra och hålla hög kvalitet. Det räcker inte att de görs i tid. Flera av cheferna säger också att de styr mer på det som regleras av lagen i dag. Nu jobbar vi mer åt det lagstyrda och har lite färre indikatorer tycker jag, även om vi gör det väldigt noga och kanske mer strikt, så är det ändå färre mätpunkter. En del av cheferna säger också att de styr mer i dag jämfört med tidigare. Handläggarnas upplevelse av dagens styrning skiljer sig mycket mellan kontoren. En del upplever att de i dag är väldigt strikt styrda och kontrollerade och att mycket fokus ligger på statistiken, vilket de upplever som stressande, och en del handläggare upplever att deras arbete ifrågasätts. En handläggare säger: Jag tycker allmänt att det är mycket mer kontroll – alltifrån hur många ärenden man har till hur många avslag och indrag. Hur många skickar jag på gemensam kartläggning, hur många dagar jag handlägger ett ärende. Jag får frågan ”varför har du inte börjat med det här ärendet”?